Visar poster taggade forskning:

Finns det önskvärda incitamentseffekter av att göra det svårare för flyktingar att få stanna?

Ofta hävdas att temporära uppehållstillstånd försvårar integrationen pga den osäkerhet de skapar. Men teoretiskt kan man tänka sig motverkande effekter av att det blir svårare att få stanna så länge det finns åtminstone någon chans att få permanent uppehållstillstånd. Här är en studie av Matilda Kilström, Birthe Larsen och Elisabet Olmesom som hittar vissa sådana effekter i Danmark:
We study a Danish reform in 2002 that lowered the ex ante probability of refugees receiving permanent residency by prolonging the time period before they were eligible to apply for permanent residency
Resultaten ter sig tämligen intuitiva:
the reform significantly increased enrollment in formal education, especially for females and low skilled individuals. In terms of employment and earnings, coefficients are in general negative but non-significant. ... The reform had a negative impact on criminal activity driven by a reduction among males. There are no effects on health outcomes and significant but relatively small negative effects on childbearing for females. The results do not seem to be driven by selection, since the reform had no significant effect on the share that stayed in Denmark in the long run.

Min kollega i Lund Thomas Hofmarcher har undersökt hur längre grundskola påverka

Min kollega i Lund Thomas Hofmarcher har undersökt hur längre grundskola påverkar graden av fattigdom, med flera olika fattigdomsmått och utbildningsreformer som källa till variation. Resultaten är intressanta:
I find economically large poverty-reducing effects of education that are larger than the pure correlation would suggest, relying on 37 compulsory schooling reforms across 23 countries in my preferred specification. An additional year of education leads to a relative reduction of living in poverty and social exclusion of about 29%.
Huvudreultatet rör relativ fattigdom, men det finns även effekt på absoluta mått:
In addition to reducing the likelihood of relative income poverty, education also reduces the likelihood of lacking basic necessities in the household, and living in a household with weak labor market attachment.
En lustig detalj är att resultatet är högst relevant för EUs 2020-strategi eftersom många länder fortfarande inte har obligatoriskt gymnasium. Ur conclusions:
Taking as an example the Europe 2020 strategy with its aim to reduce rates of poverty and social exclusion from 23% in 2008 to 19% in 2020, the potential contribution of increasing educational attainment is considerable. The magnitude of the main estimate for poverty and social exclusion in this paper (10 pp) cannot be viewed as an effect across the entire population given its LATE nature. It points however to large gains among the lower-educated part of the population, who might benefit from additional years of education. Compulsory attendance of upper secondary education or compulsory vocational training after completion of lower secondary education are measures that could be taken and that most European countries have not yet introduced.
Nu är frågan: Om EU tvingar alla medlemsländer att införa obligatoriskt gymnasium, hur säkra kan vi vara på att effekten blir fattigdomsreducerande även då?

Källa: Thomas Hofmarcher, "The Effect of Education on Poverty: A European Perspective" Lund University, Department of Economics Working Paper No 2019:9:

Är turordningsreglerna i arbetsrätten en överspelad symbolfråga?

Ganska ofta när regelverket på arbetsmarknaden diskuteras, och reformer av turordningsreglerna (sist in, först ut) kommer upp, invänder någon att detta är en icke-fråga med argumentet att dessa regler nästan alltid förvandlas bort, och att facket oftas är välvilligt inställt i sådana förhandlingar.

Jag är inte övertygad av denna argumentation. Tanken att vissa regler utgör ett problem är fullt förenlig med att dessa ofta förhandlas bort. Annorlunda uttryckt: Det faktum att något kan kringgås är fullt förenligt med att detta något utgör ett hinder. Men hur stort är det?

Lagstiftningen sätter både utgångspunkt och hotpunkt för förhandlingarna. Om parterna inte kommer överens är det lagen som gäller. Eftersom lagstiftning om sist in, först ut lägger stor vikt vid de anställdas trygghet och låg vikt vid arbetsgivarens möjlighet att välja sin personal, ger den facket en mycket stark ställning i dessa förhandlingar.
Detta teoretiska argument illustreras i figuren nedan som visar preferenser för fack resp arbetsgivare. Facket antas främst vilja ha anställningstrygghet men lägger också viss vikt vid lönsamhet. Arbetsgivaren vill främst ha lönsamhet men i viss utsträckning också anställningstrygghet. Lagstiftningen lägger nästan all vikt vid anställningstrygghet vilket indikeras av punkten A.
Den streckade arean är punkter som båda parter anser vara bättre än utgångspunkten. Förutsatt att dessa är möjliga med hänsyn och till konkurrenstryck, teknologi och andra restriktioner (som inte ritats in i figuren) är det alltså troligt att en förhandlingslösning finns. Men eftersom utgångspunkten är A, har facket en stark ställning i dessa förhandlingar, och om det finns en tradeoff mellan anställningstrygghet och lönsamhet är det troligt att förhandlingslösningen lägger stor vikt vid trygghet på bekostnad av lönsamhet.

Så långt är min invändning av teoretisk natur. Det finns emellertid en del empirisk forskning gjord på möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna som företag med 10 eller färre anställda sedan 2010 får göra. Teoretiskt kan reformen kan tolkas som att utgångspunkten ändras en smula från A i riktning mot minskad anställningstrygghet och ökad lönsamhet, och empirin styrker detta: En artikel publicerad i Journal of Public economics förra året visade att undantagen ökade de berörda företagens produktivitet (Bjuggren 2018).

Undantagen ledde också till att både anställningar och uppsägningar ökade med fem procent, enligt von Below och Skogman Thoursie (2010). Sysselsättningen påverkades alltså inte, men rörligheten på arbetsmarknaden ökade. Undantagsreformen har också visats öka företagens benägenhet att anställa arbetslösa och personer som deltar i arbetsmarknadsutbildningar (Bjuggren och Skedinger, 2018).

Påståendet att turordningsreglerna är en icke-fråga eller bara av symbolisk betydelse stämmer alltså inte, varken teoretiskt eller empiriskt.

Källor:

Bjuggren, Carl Magnus. 2018. "Employment Protection and Labor Productivity." Journal of Public Economics 157: 138–57.

Bjuggren, Carl Magnus, och Per Skedinger. 2018. Does Job Security Hamper Employment Prospects?

von Below, David, och Peter Skogman Thoursie. 2010. "Last in, First Out?" Labour Economics 17(6): 987–97.

DN-kolumn om grupptänkande - källor, bakgrund och fördjupning

I dagens DN har jag en kolumn om människors benägenhet att dela in sig i grupper och vilka för- och nackdelar detta för med sig:
Ofta är det [...] både praktiskt och intressant att dela in människor i grupper. Vi gör det när vi redovisar statistik, när vi diskuterar politik och – inte minst – när vi skämtar. Så måste det få vara – men det finns också problem.
Människors benägenhet till grupptänkande skapar en farlig frestelse för alla som deltar i politik och samhällsdebatt. Det är lätt att få bekräftelse och genomslag genom att säga vad ens vänner tycker om att höra. [...] vanlig politisk journalistik tycks vara nästan synonymt med att dela upp människor i grupper och diskutera hur olika förslag "slår mot" exempelvis landsortsbor, ensamstående mammor eller arbetslösa.
Slutklämmmen:
Nästa gång du hamnar i en politisk diskussion, testa att resonera utifrån en princip om hur samhället borde vara organiserat i stället för att diskutera hur mycket olika grupper vinner eller förlorar. Det är varken lätt eller publikfriande, men det är långt ifrån omöjligt.
Källor, bakgrund och fördjupning:
Statistik om människors attityder till invandring finns här och här.
Forskningen som nämns i kolumnen är inom det som kallas Minimal Group Paradigm, med central forskning av bl a Henri Tajfel:
Tajfel, Henri, M. G. Billig, R. P. Bundy, and Claude Flament. 1971. "Social Categorization and Intergroup Behaviour." European Journal of Social Psychology 1(2): 149–78.
samt
Billig, Michael, and Henri Tajfel. 1973. "Social Categorization and Similarity in Intergroup Behaviour." European Journal of Social Psychology 3(1): 27–52.
Här är en av många sammanfattningar av denna forskning.
Forskningen beskrivs också av Liliana Mason i sin bok Uncivil agreement, som är mycket läsvärd.
I kolumnens början skriver jag att grupplojalitet (och människors xenofobiska tendenser) kan förklaras historiskt och sannolikt även evolutionärt. Här är en artikel i Science av Elizabeth Culotta som summerar bevis för en evoutionär förklaring.
Ur summary:
Racial prejudice apparently stems from deep evolutionary roots and a universal tendency to form coalitions and favor our own side. And yet what makes a "group" is mercurial: In experiments, people easily form coalitions based on meaningless traits or preferences—and then favor others in their "group." Researchers have explored these innate biases and begun to ask why such biases exist. What factors in our evolutionary past have shaped our coalitionary present—and what, if anything, can we do about it now?
En rimlig tolkning av detta är att vi är benägna att tänka i termer av ingrupp och utgrupp, men att dessa inte måste sammanfalla med uppdelningen i invandrare vs natives.
En spännande tes att fundera på är att människor ogillar olika för att det kräver mer energi att interagera med människor som är annorlunda, vilket i sin tur beror på att vi då måste tänka mer i varje situation snarare än att falla tillbaka på tumregler. Denna tanke har tillskrivits
Allport, G. W. (1954). The nature of prejudice. Oxford, England: Addison-Wesley.
Slutligen är även denna värd att kolla på
Brewer, M. B. (2001). Ingroup identification and intergroup conflict: When does ingroup love become outgroup hate? In R. D. Ashmore, L. Jussim, & D. Wilder (Eds.), Rutgers series on self and social identity; Vol. 3. Social identity, intergroup conflict, and conflict reduction (pp. 17-41). New York, NY, US: Oxford University Press.
Om den evolutionära förklaringen stämmer är det intressant att sätta detta i relation till den forskning som finns om kontakthypotesen, dvs tanken xenofobi minskar när människor faktiskt på något sätt kommer i kontakt med utgruppen. (Jag gjorde nyligen en liten survey på bloggen av ny forskning om just kontakthypotesen.)
I en artikel i Migration Studies om xenofobi på regionnivå inom EU visar Markaki & Longhi följande:
... regions with a higher percentage of immigrants born outside the EU and a higher unemployment rate among the immigrant population show a higher probability that natives express negative attitudes to immigration. Regions with a higher unemployment rate among natives however, show less pronounced anti-immigrant attitudes
En tänkbar tolkning av detta är att en högre arbetslöshet bland invandrare gör det lättare att betrakta dessa som en utgrupp.
Det är värt att än en gång påminna om den studie i APSR som visar att Trumps retorik kring Araber och Muslimer tycks ha lett till att dessa grupper drar sig undan från offentligheten. Bland annat visas att
Shared locations on Twitter dropped approximately 10 to 20% among users with Arabic-sounding names after major campaign and election events.
Till sist: Slutlämmen i artkeln kan ses som en plädering för Buchanans generalitetsprincip i Politics by principle, not by interest.

Uppdatering:
Jag har mött en viss (och fullt begriplig) skepsis mot studier i socialpsykologi från 1970-talet. Tendenserna till grupplojalitet har dock bekräftats många gånger även i nyare studier. Här är två highlights från Weisel & Böhm (2015):
• Enmity matters only for help avoidance, except when conflict is morality-based.
• The stronger the enmity, the more people chose to avoid helping the outgroup.
Här skriver Niclas Berggren om en ny studie med följande slutsats:
[the results] increases our confidence that the preference for competing aggressively when deciding in a group is a deeply rooted and generalizable behavioral response.

Ny forskning om effekten av att flytta från ett utsatt område

Jag har två gånger ägnat min DN-kolumn åt det omdiskuterade sambandet mellan å ena sidan fattigdom, utsatta bostadsområden och segregation och å andra sidan brottslighet (och andra utfall), först här, sedan här.
Nu finns en ny amerikansk studie av Eric Chyn i AER som utnyttjar ett naturligt experiment för att undersöka vad som händer när man får möjlighet att flytta ifrån ett problematiskt bostadsområde. Så här lyder abstract:
I study public housing demolitions in Chicago, which forced low-income households to relocate to less disadvantaged neighborhoods using housing vouchers. Specifically, I compare young adult outcomes of displaced children to their peers who lived in nearby public housing that was not demolished. Displaced children are more likely to be employed and earn more in young adulthood. I also find that displaced children have fewer violent crime arrests. Children displaced at young ages have lower high school dropout rates.
Författaren menar att det var så gott som slumpmässigt vilka hus som rivdes, vilket gör att de kvarboende kan användas som kontrollgrupp gentemot vilken effekten av att få flytta kan utvärderas.
Resultaten i abstract låter upplyftande, men när man läser artikeln framgår att effekterna är inte jättestora, och dessutom att resultaten rörande brottslighet är inte helt rättvisande beskrivna i abstract.
Först, storleken: så här beskrivs det i artikeln:
Relative to their non-displaced peers, girls are 6.6 percentage points (13 percent) more likely to be employed and have $806 (18 percent) higher annual earnings. The corresponding effects for boys are less precisely estimated, although the estimates for all outcomes are positive.
samt
children displaced at young ages (age 7 to 12) are 5.1 percentage points (8 percent) less likely to drop out from high school
När det gäller effekterna på brottlighet står det:
youth who relocated have 14 percent fewer arrests for violent crimes
Men också
displaced children have more arrests for property crimes than their non-displaced peers. Interestingly, Kling, Ludwig, and Katz (2005) also observed an increase in property crime for boys whose household moved to a low-poverty neighborhood through the MTO program.
När det gäller effekten på brottslighet, finns en bias av att de flesta flyttar till betydligt rikare områden, där polisen kanske inte är lika aktiv:
the relocation effects on arrests may be biased upward due to a higher probability of arrest in less disadvantaged neighborhoods
Det faktum att författarna trots denna bias hittar att de som flyttades arresterades oftare för egendomsbrott (jämfört med dem som var kvar), är intressant. Kan det möjligen tyda på att viss brottslighet beror på individen och inte på bostadsområdet? Eller beror brottslighet faktiskt på bostadsområdet i den bemärkelsen att mer stjäls där det finns mer att stjäla? Artikeln erbjuder tyvärr inte mycket diskussion kring hur detta resultat ska tolkas.
Källor:
Chyn, Eric. 2018. "Moved to Opportunity: The Long-Run Effects of Public Housing Demolition on Children."American Economic Review, 108 (10): 3028-56.
Kling, Jeffrey R., Jens Ludwig, and Lawrence F. Katz. 2005. "Neighborhood Effects on Crime for Female and Male Youth: Evidence from a Randomized Housing Voucher Experiment." Quarterly Journal of Economics 120 (1): 87–130.