Rubricerad fråga är föremål för mycket tyckande och spekulation - men vad säger forskningen?
Senaste
Ekonomisk Debatt (4-2015) torde innehålla åtminstone ett antal ledtrådar, i synnerhet då
Andrej Kokkonen skrivit
en artikel med den snarlika rubriken "Vad kan förklara Sverigedemokraternas framgångar?"
Jag läser och hittar en hel del intressanta avfärdanden:
* invandringskritiska väljare drivs inte av något allmänt politiskt missnöje, de drivs i lika hög grad som övriga partiers väljare av ideologiska och sakpolitiska överväganden
* inget robust samband mellan arbetslöshetstal och framgångar för invandringskritiska partier på nationell nivå
* Den populära teorin om att ekonomiska kriser gynnar invandringskritiska partier får således inte stöd av forskningen
En bit in i artikeln inser jag jag dock att frågan är bred, och i själva verket hyser (minst) två delfrågor som inte nödvändigtvis har med varandra att göra.
- En fråga är vad som förklarar främlingsfientliga partiers framgångar generellt i västvärlden (möjligen avgränsad till Europa)
- En annan är vad som förklarar att Sverigedemokraternas ökat mer i vissa kommuner (eller möjligen annan lämpligare enhet) än i andra.
Det faktum att arbetslöshet inte förklarar framgångar för invandringskritiska partier i allmänhet på nationell nivå utesluter inte att Sverigedemokraternas väljarstöd (i nivå eller förändring) korrelerar på kommunnivå med arbetslöshet (i nivå eller förändring). Kokkonen pekar på den mest intressanta studien för svensk del: Rydgren och Ruth (2013) som visar att Sverigedemokraterna går relativt bra i svenskdominerade valdistrikt som ligger nära invandrartäta valdistrikt. Jag delar hans bedömning att detta är intressant.
Kikar man närmare i Rydgren och Ruth (2011) kan man läsa följande:
The total proportion of immigrants is consistently positively correlated with the electoral support of the Sweden Democrats, and so is the proportion of immigrants from the EU/EFTA countries. For the proportion of nonEuropean immigrants, however, we found negative correlations in the 2006 election and positive ones for the 2010 election.
Som Kokkonen påpekar är dessa korrelationer vanskliga att tolka, då det kan antas att utlandsfödda själva är mindre benägna att stödja SD. Av detta skäl är det intressantare att studera förändringar:
We found the strongest positive correlation for the proportion of non-European countries when looking specifically at the changes in electoral support for the Sweden Democrats between the 2006 and 2010 elections, which means that the party has been able to advance their electoral support more in municipalities with a relatively higher proportion of non-European immigrants.
De hittar som väntat en "robust positive correlation between unemployment rates and voter support for the Sweden Democrats", men inga robusta samband när arbetslöshet interageras med utlandsfödda.
Därefter avslutas avsnittet om efterfrågerelaterade förklaringar med observationen att den allmänna trenden i opinionen gör att efterfrågesidan inte kan vara hela bilden. Jag delar även den bedömningen men jag är ändå förvånad och lite besviken: Förutom Rydgren och Ruth tycks få kvantitativt ha tröskat igenom the usual suspects såsom arbetslöshet, fattigdom och ojämlikhet exempelvis. Av dessa tre kontrollerar Rydgren och Ruth bara för arbetslöshet.
På utbudssidan finns en hel del som är både rimligt och intressant: invandringskritiska partiers framgångar beror på i vilken utsträckning partierna uppfattas som legitima i väljarnas ögon, och - inte minst - Sverigedemokraternas tidigare oförmåga att organisera sig och på så sätt utnyttja den opinion som funnits och fortfarande finns (Erlingsson m fl 2012, Bolin och Loxbo 2014). Sista delen i översikten ägnas frågan om hur andra partiers agerande påverkas SD-stödet (ta debatten eller ignorera dem?), även detta intressant men en annan fråga.
Sammanfattningsvis tycker jag att Kokkonen skrivet en bra forskningsöversikt över ett fält där jag hade väntat mig mer kvantitativ forskning på kommunnivå.
Intressant nog finns lite sådan i en annan artikel i samma nummer av Ekonomisk Debatt: "
Den geografiska spridningen av kommunplacerade flyktingar i Sverige" (av
Johan Wennström och
Özge Öner). Artikeln handlar främst om att nyanlända i Sverige att länge placerats i kommuner med lediga bostäder, vilket tenderar vara problemkommuner med hög utflyttningstakt och hög arbetslöshet, och denna strategi bidrar till arbetsmarknadsgapen mellan svenskar och utlandsfödda. En bra poäng, och författarna lyckas bra med att beskriva fördelarna med städer (gott om referenser till Jane Jacobs och Ed Glaeser).
De gör också en poäng av att denna misslyckade strategi kan ha bidragit till SDs framgångar genom att korrelera förändring av SDs väljarstöd på kommunnivå med den relativa storleken på kommunens flyktingmottagande:
Nu undrar man såklart: Hur robust är detta samband? Vad händer vid kontroll för arbetslöshet? Kommunal demografi? Fanns samma mönster 2006-2010?
Slutligen ett OBS: Jag säger inte att Andrej, Johan eller Özge borde ha gjort detta, artiklarna är mycket intressanta och läsvärda som de är. Jag är dock milt förvånad av att så lite av dessa samband har undersökts systematiskt, med tanke på hur aktuella dessa frågor varit i debatten under lång tid, och den goda tillgången på såväl data som statsvetare. Ännu mer förvånad blir jag när jag ser att Jens Rydgren och Patrick Ruth är sociologer, inte statsvetare.
Uppdateringar 23 juni:
1. Efter lite korrespondens med Özge bekräftas min misstanke att arbetslöshet och flyktingmottagande är högt korrelerade (r=0,6) vilket gör att båda inte kan inkluderas samtidigt. Vi vet således att SD ökade mer i kommuner med hög flyktingandel och hög arbetslöshet, men vi vet också att detta tenderar att vara samma kommuner, och vi har ingen aning om hur det skulle gått för SD om flyktingar hade placerats i kommuner där arbetsmarknaden ser bättre ut.
2. En ny artikel, som inte finns med i Kokkonens översikt, är
Valdez (2014). Den ger stöd för tesen att SD ökat mer där utgruppen är mer synlig. Ur abstract:
use anti-immigrant attitudes as a starting point and hypothesize that superficial intergroup contact, or immigrant ‘visibility’, brings these attitudes to the fore as politically salient. A spatial analysis of electoral data from each polling station in Sweden for the 2010 parliamentary election (n= 5,688) provides support for the hypothesis. Much of the variance in district-level voting can be accounted for by the percent of non-western residents in adjacent neighborhoods. The findings suggest that the probability of anti-immigrant attitudes translating into votes increases in neighborhoods where residents are likely to have fleeting contact with immigrants and I test this further with a city-level case study.
3. En ännu opublicerad studie (
pdf,
artikel på svenska) av Müller m fl (2014) använder s k vignetter för att visa att "the vote for SD is purely driven by anti-minority sentiments, not anti-establishmentarism."
Referenser:
Erlingsson, G Ó, K Loxbo och R Öhrvall (2012), "Anti-Immigrant Parties, Local Presence and Electoral Success", Local Government Studies, vol 38, s 817–839.
Bolin, N och K Loxbo (2014), "Radical Right Parties, Organizational Maturity and Electoral Success: The Sweden Democrats and the Elections of 2006 and 2010", manuskript, Avdelningen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet, Sundsvall och Institutionen för statsvetenskap, Linnéuniversitet, Växjö.
Müller, Hedström, Valdez, and Wennberg (2014) "Right-wing populism and social distance towards Muslims in Sweden – Results from a nation-wide vignette study " Working Paper Linköping University
Rydgren, J och P Ruth (2013), "Contextual Explanations of Radical Right-Wing Support in Sweden: Socioeconomic Marginalization, Group Threat, and the Halo Effect", Ethnic and Racial Studies, vol 36, s 711–728
Rydgren, J., and Ruth, P. (2011). Voting for the Radical Right in Swedish Municipalities: Social Marginality and Ethnic Competition? Scandinavian Political Studies, 34, 202-225.
Valdez, S. (2014) Visibility and votes: A spatial analysis of anti-immigrant voting in Sweden, Migration Studies 2(2):162–188
