Visar poster taggade integration:

Calmfors i DN om forskningen kring lägstalöner och sysselsättning

En nyckelpassage ur Calmfors DN-kolumn idag:
Det påstås ofta att forskningen inte visar på några effekter. Det är fel. Visserligen finns motstridande resultat i den internationella empiriska forskningen. Men en majoritet av studierna tyder på att höjda minimilöner minskar sysselsättningen. Man finner dessutom oftare sådana effekter när minimilönerna höjs från en redan hög nivå (som i Sverige) än när de höjs från en initialt låg nivå (som i USA). Fyra av sex svenska studier finner negativa effekter av höjda minimilöner på den totala sysselsättningen och alla sex på sysselsättningen för de minst kvalificerade. Befintliga studier underskattar dessutom troligen effekterna, eftersom de endast analyserat vad som händer på kort sikt. Effekterna av lägre minimilöner blir större på lång än på kort sikt eftersom verksamheter då kan omstruktureras och helt nya utvecklas.

Är det orimligt att lägga statliga myndigheter och verk i utsatta områden?

Så här skrev jag i avslutningskapitlet i Fores-antologin Från utsatt till utmärkt område (online här)
En åtgärd med potentiellt snabb effekt är attutlokalisera statliga myndigheter och verk tillutvalda storstadsområden istället för att användautlokaliseringar som kompensation för försvars-neddragningar eller glesbygdsstöd. En sådan strategi skulle dessutom minska tendensen att mångautsatta områden är vad Jerker Söderlind i sitt kapi-tel beskriver som »gated community for the poor«och kan bidra till möten mellan människor som annars inte skulle mötas.
Så här skriver Amanda Björkman i DN:
Varför ställa till det genom att flytta stora organisationer, kommer många att invända. Och svaret är enkelt: För att det inte betyder att myndigheterna skulle sköta sina uppdrag sämre. Däremot kan det vara en – om än liten – del i att markera statens närvaro i områden där den ibland upplevs ha kapitulerat. Att myndigheter ploppar upp ur förortsmarken kommer inte vara någon mirakelmedicin. Men de verktyg som regeringen kan styra över borde man använda.
Jag håller med Amanda, detta är absolut ingen mirakelmedicin, men jag brukar nämna Sadev som exempel. Av dunkla skäl hamnade Sadev i Karlstad och hade i uppgift att utvärdera svenskt bistånd.
Hade det lagts i Malmö eller Göteborg hade det kunnat klara denna uppgift bättre (att rekrytera kunniga utvecklingsekonomer till Karlstad var inte lätt, men i Göteborg och Lund finns universitet med många utvecklingsekonomer).
När det gäller just granskning av annan statlig verksamhet är det ofta bara en fördel att ha viss distans till Stockholm. Om det dessutom lades i en stadsdel i Malmö eller Göteborg där det inte skulle skada att markera statens närvaro, är vi nära en vinn-vinn-lösning.

En kommentar till debatten om "låglönejobb" på DN-debatt

Den 9 januari fick Finanpolitiska rådet kritik på DN-debatt av Hans Lööf och Gustav Martinsson på KTH för sin idé att nyanlända bör integreras med hjälp av nya typer av jobb med låg lön och låga kvalifikationer. Rådet svarade, Mats Hammarstedt gjorde några kommentarer och Lööf och Martinsson återkom i en slutreplik.
Två kommentarer till denna debatt:
Av Hammarstedts inlägg framgår att L&M (medvetet eller omedvetet) väljer att beskriva verkligheten på ett sätt som förminskar problemen:
Lööf och Martinsson konstaterar att skillnaden i sysselsättning mellan utrikes födda och inrikes födda personer med förgymnasial utbildning i åldern 15-74 år är "närmast marginell" och uppgår till ungefär 2 procentenheter. [men] integrationsdebatten i dag [handlar] om nyanlända flyktingar. Det är då tveksamt att göra en jämförelse av sysselsättning mellan inrikes födda och den totala utrikes födda befolkningen. För det andra ger åldersintervallet 15-74 år en missvisande bild [då] en stor andel inrikes födda med förgymnasial utbildning som är äldre än 64 år pensionerats.
När genomsnitten konstrueras brett missar L&M det faktiskt problematiska, vilket Hammarstedt ger två exempel på:
Mellan kvinnor från Afrika med förgymnasial utbildning och infödda kvinnor uppgick sysselsättningsskillnaden till närmare 20 procentenheter! [...] Enligt Statistiska Centralbyrån hade ungefär 40 procent av flyktingarna från Irak och Syrien år 2013 en utbildning som snarast motsvarar svensk grundskoleutbildning.
Antingen känner L&M inte till att verkligheten ser ut på detta vis, alternativt väljer de att inte lyfta fram denna bild för att den leder till slutsatser de ogillar.
En andra kommentar rör den studie som L&M åberopar i sin slutreplik:
Den enda någorlunda systematiska studien som gjorts om samband mellan specifikt flyktinginvandrares sysselsättning och lön på den svenska arbetsmarknaden, vad vi känner till, återfinns i arbetsrapporten Employer attitudes towards refugee immigrants (Lundborg och Skedinger 2014). I studien ställer författarna frågan "Om den lägsta kollektivavtalade lönen minskar med 20 procent för flyktinginvandrare hur påverkar det sysselsättningen för denna grupp?" Frågan är riktad till 849 svenska arbetsgivare med erfarenhet av flyktinganställd personal från Eritrea, Etiopien, Somalia, Sudan, Bosnien, Iran, Irak och Kosovo. Hälften svarade ingen effekt alls, medan 43 procent menade att effekten skulle bli liten och mindre än 10 procent svarade att effekten skulle bli stor.
L&M anser uppenbarligen att denna studie stärker deras position eftersom effekten av att tillåta 20 procent lägre löner skulle bli liten. Det ska dock noteras att detta är en enkät som gjorts bland existerande arbetsgivare, på arbetsplatser och i företag som strävar efter att gå runt till rådande lönenivåer. Det betyder att de använder sig av relativt högkvalificerad arbetskraft, och sannolikt är tämligen okänsliga för priset på lågkvalificerad arbetskraft.
Vid lägre lönenivåer skulle helt andra företag och verksamheter kunna gå att räkna hem ekonomiskt, verksamheter som i högre utsträckning bygger på billig arbetskraft. Den effekt man kommer åt genom att studera existerande arbetsgivares beteende kommer således troligen att underskatta hur många jobb som skulle skapas.

Ingen kommer undan metadebatten: Om arena, integration och arbetsmarknadsgap

Om en normalbegåvad skriver något som skulle kunna tolkas heltokigt, väljer jag i regel att inte göra den tolkningen. Ibland kan jag emellertid uppmärksamma personen ifråga på att en sådan tolkning skulle kunna göras, så att vederbörande kan förtydliga sig.
Här menar Arenas Mikael Feldbaum att jag hävdar "att just sysselsättningsskillnad ensamt besvarar frågan vem som är bäst och sämst på integration." vilket han tycker sig kunna utläsa ur detta inlägg. Jag vill tacka honom för att han uppmärksammat mig på att denna tolkning var möjlig, och det länkade inlägget inleds nu med ett förtydligande.
Jag vill samtidigt ta tillfället i akt att återgälda tjänsten. Feldbaum avslutar ledaren med dessa ord:
Men om vi tror att Sverige är sämst på integration så blir kartan fel och vi får svårare att se vägen framåt. Och var och en kan fundera på vilka krafter som vinner på en sådan felaktig karta.
När denna ledare avslutas på detta sätt, skulle man kunna dra slutsatsen att alla som lyfter upp statistik kring integration där Sverige klarar sig sämre än jämförbara länder, kommer att anklagas av Arena för att gynna fel krafter i samhället. Det vore naturligtvis helt orimligt, men för att undanröja misstanken kanske ett förtydligande är på sin plats?

Arbetsmarknaden för invandrare välfärdsstatens svaga punkt? Krönika i SvD

I den senaste SvD-krönikan påpekar jag att utlandsföddas problem på arbetsmarknaden i Sverige och övriga omfattande välfärdsstater är ett mönster sin varit känt länge. En tidig referens är
Faist, Thomas (1996): 'Immigration, Integration and the Welfare State.' I Agnes Heller Rainer Bauböck, Aristide R Zolberg (Red.): The Challenge of Diversity Integration and Pluralism in Societies of Immigration. Aldershot: Avebury. s. 227-250.
Denna citeras av Mikael Hjerm i en rapport från SCB/Ali 2002:
Faist (1996) tar fasta på detta i sin diskussion om koppling mellan välfärdstatsregimer och integrationsregimer, där skiljelinjen hävdas gå mellan policyorienterade välfärdsstater som
Sverige och marknadsorienterade välfärdsstater, som USA. De först nämnda uppvisar en hög grad av regleringar på arbetsmarknaden och de sistnämnda en låg grad. Faist menar att just graden av
regleringar på arbetsmarknaden är viktig för hur integrationen kommer att te sig
Ett diagram i rapporten visar att arbetsmarknadsgapet mellan utrikesfödda och inrikes födda inte är något nytt fenomen.

Krönikans huvudpoäng är att jag är någorlunda optimistisk om möjligheterna att ändra det svenska systemet så att fler invandrare arbetar. Ur krönikan:
När det gäller att dra nytta av utlandsföddas arbetskraft ska det understrykas att svenskar är dåliga på detta endast när den utlandsfödda arbetskraften befinner sig i Sverige. Vi har inga problem att dra nytta av utlandsföddas arbetskraft när vi importerar kläder och hemelektronik. Svenskar är inte heller främmande för att turista i exempelvis Londons Chinatown eller Little Italy.
På pappret är detta etniskt segregerade stadsdelar, men eftersom de spirar av näringsverksamhet är deras kulturella särprägel och brokighet en tillgång snarare än ett problem.