Berghs betraktelser

Nyligen skrev tre statsvetare på DN-debatt (Peter Esaiasson, Carina Gunnarson och Bo Rothstein) och förordade forskning om korruption i Sverige. De misstänker att valfrihetsreformer och invandring har gett Sverige korruption på Italiensk nivå. Det står naturligtvis var och en fritt att spekulera och forska kring detta. Men då jag under lång tid var inblandad i flera forskningsprojekt om korruption i svenska kommuner (finansierat av Vetenskapsrådet), vill jag framhålla att ämnet är långt ifrån obeforskat och att det finns en hel del som vi faktiskt tror oss veta, till stora delar på basis av kvantitativ forskning:

Korruption är inte relaterat till storleken på den offentliga sektorn, men däremot till dess organisationsstruktur. Flera studier i jämförbara länder har kvantitativt kopplat till korruption till administrativ komplexitet, och i Sverige påvisade vi ett kausalt samband från antal kommunfullmäktigeledamöter till korruptionsproblem (mätt med hjälp av anonyma utsagor från kommunens topptjänstemän och -politiker). Det kausala sambandet kan identifieras tack vare att kommunallagen tvingar kommuner med viss befolkningsstorlek att ha fler mandat i kommunfullmäktige, vilket tillåter jämförelse av kommuner som är snarlika förutom att vissa pga marginellt högre befolkning måste ha ytterligare 10 mandat i fullmäktige.

Mekanismen bakom sambandet är svårare att identifiera, men en bra kandidat är att fler politiker försvårar granskning ger ökade möjligheter för politiker att gömma sig i mängden. Denna mekanism styrks också av slutsats två, nämligen att…

Vi samlade in data på tidningars lokalredaktioner och kunde konstatera att korruptionen faktiskt är lägre där sådana är närvarande. Det är i linje med en vanligt förekommande hypotes inom korruptionsforskningen, nämligen att vetskapen om att det finns en risk för granskning och publicitet dämpar viljan att ägna sig åt oegentligheter. En följd av detta resultat är att nedmonteringen av lokaljournalistiken är problematisk ur ett korruptionsperspektiv. De rapporter som kommit på senare tid om att kommuner rekryterar kommunikatörer bland journalister är i våra ögon också problematiskt och tarvar mer forskning. Vi (liksom flera andra) har också påpekat att den kommunala revisionen tyvärr är tämligen tandlös. Slutligen, finns ett tredje resultat som är kvantitativt intressant:

Tidigt i projektet identifierade vi zoner där vanliga granskningsmekanismer fungerar sämre som farozoner för korruptionsproblem. För kommunala bolag lyser i den bemärkelsen två specifika varningslampor: Dels är bilden vanlig att bolag inte ska vara arenor för partipolitik, i betydelsen att oppositionen granskar majoritetens förehavanden. I stället uppstår en konsensuskultur där alla oavsett partifärg ska arbeta för bolagets eller kommunens bästa. En annan varningslampa är att bolag inte granskas på samma sätt som politik och förvaltning, bland annat för att kommunala bolag under lång tid inte lydde under offentlighetsprincipen.

Påfallande ofta när korruptionsskandaler avslöjas är de inblandande paffa: De tyckte inte att de gjorde något fel, tills de fick läsa om sig själva i tidningen. Då har det skett en successiv normglidning, där människor på olika sätt har rättfärdigat sitt beteende för sig själva, och inte har behövt rättfärdiga det för särskilt många andra. En aktiv debatt om korruptionsfarozoner, extern granskning och arbetsrotation är olika sätt att motverka denna normglidning. Jag utvecklade detta en smula i en DN-kolumn.

Bergh, A., Erlingsson, G. & Wittberg, E. 2021. What happens when municipalities run corporations? Empirical evidence from 290 Swedish municipalities. Local Government Studies.

Bergh, A., Fink, G., & Öhrvall, R. 2017. More politicians, more corruption: evidence from Swedish municipalities. Public Choice.

Erlingsson, G. O., A. Bergh, and M. Sjölin. 2008. "Public Corruption in Swedish Municipalities - Trouble Looming on the Horizon? Local Government Studies

Vi var också hyfsat tidiga med att få ut en antologi om korruption i Sverige (2010). Den sålde inget vidare, kanske för att det ansågs en smula apart att tala om korruption i Sverige.

I DN har Catia Hultquist en lång artikel om visselblåsarna som varnade för Macchiarinis framfart. Eftersom jag höll på ganska länge med kommunal korruption slås jag av hur många likheter det finns med visselblåsare som varnar för kommunal korruption.

I Macchiarini-fallet finns många generella lärdomar om hur organisationer skulle kunna kan motverka oegentligheter - men också insikter om varför det ofta är svårt.

Några citat ur artikeln illustrerar detta. Först, den farliga men förföriska enigheten inom gruppen:

Sedan, ledningens ovilja att ta i problemen:

Sedan, de strukturella förändringar av incitament och lojaliteter, och betydelsen av granskande journalistik, som gör att skandalen inte kan gömmas:

Två avgörande saker hade dock hänt. Oscar hade fått ett löfte om ett nytt jobb och SVT:s avslöjande dokumentär om Macchiarini (som till stor del kom fram till samma saker som de fyra) skulle sändas inom kort. Även om de inte visste vilken vinkel dokumentären skulle ta gjorde det att känslan av att leva under konstant hot mattades av en aning för Oscars del.

Slutligen, bristen på tacksamhet gentemot visselblåsarna i organisationen även efter att det blivit uppenbart att de hade rätt:

I dag, många år senare, har gruppen fått motta utmärkelser och ett tydligt stöd från både läkarkåren och allmänheten. Han och Karl-Henrik har fått jobb på ett annat sjukhus "där man faktiskt pratar på morgonmötena". Det enda som är sig likt är Karolinska, menar Oscar.

I det här fallet tycks det ändå gått bra för visselblåsarna pga erkännande från det omgivande samhället. Det förklaras nog till stor del av just denna skandals spektakuläritet - visselblåsare går ofta ett tristare öde till mötes.

Det klassiska exemplet i Sverige är den så kallade fången på fyren (denna artikel av Lars Lindström i Expressen från 2010 beskriver också flera andra visselblåsarfall)

En bra sak med den artikeln i Expressen är att det framgår att Ahlmark fick rätt i domstol:

Det tog sex år innan Ahlmark fick upprättelse: högsta domstolen gav honom rätt i grundfrågan och han fick ekonomisk kompensation.

Åter till Machiarini-affären. Oscar själv gör nämligen en helt korrekt analys, som blir bra slutord:

– Det största problemet var inte Macchiarini. Det var mörkläggningen. Som det är nu har man inte vidtagit några åtgärder som skyddar mot en ny Macchiarini-skandal.

• support farmers and improve agricultural productivity, ensuring a stable supply of affordable food
• safeguard European Union farmers to make a reasonable living
• help tackle climate change and the sustainable management of natural resources
• maintain rural areas and landscapes across the EU
• keep the rural economy alive by promoting jobs in farming, agri-foods industries and associated sectors

Expressen ställer flera berättigade frågor på temat varför Göteborg stads parkeringsbolag behöver en ledarskapscoach som flygs in från USA:

En av konsulterna är den amerikanska ledarskapscoachen Maria Nemeth, som GT tidigare i veckan kunde avslöja fått flygresor, första klass-biljetter och hotellnätter betalade för både sig själv och sin sambo, tillika assistent. I strid med både stadens centrala avtal och resepolicy.

[...] När GT ställer frågor om hennes [Maria Nemeths] relation till Parkeringsbolagets vd Maria Stenström avslutar hon intervjun och går in i kontorsbyggnaden.

Tyvärr är journalister dåliga på att ställa den mest fundamentala frågan, förmodligen för att man helt enkelt inte tänker på det:

Varför måste Göteborg alls ha ett parkeringsbolag?

Det finns redan en omfattande kommunal förvaltning med demokratisk struktur för att hantera kommunala angelägenheter. Kommunala bolag är en hybrid mellan denna demokratiska förvaltning och det privata näringslivet, med den egenheten att varken politikens eller marknadens kontrollmekanismer kan förväntas fungera väl.

Det är således ingen slump att det dyker upp den här typen av affärer i kommunala bolag. Jag och några forskarkollegor skriver mer om detta i en nyutkommen artikel i Public Integrity.

Ur abstract:

The market-inspired reforms of New Public Management have been particularly pronounced in Swedish local government. Notably, municipally owned enterprises (MOEs) have rapidly grown in numbers. Principal-agent theory gives rise to the hypothesis that the massive introduction of MOEs has impacted negatively on the conditions for accountability in Swedish local government.