Berghs betraktelser

I rapporteringen om Svenska kyrkans resor utomlands saknas genomgående uppgifter som gör det möjligt för läsaren att värdera hur stor upprördhet som är motiverad. Här är exempel från DI och Svenskan, som båda bygger på TT-telegram. I artiklarna saknas uppgifter om:

Det faktum att artiklarna fokuserar på totalbelopen trots att deltagarantal nämns, tyder på att journalister hellre skriver om stora totalbelopp än om relativt rimliga per capita-belopp. (Som påpekats i Lilla Drevet ter sig vissa av kyrkans resor snarast prisvärda.) Ironiskt nog torde också höga deltagarantal bidraga till möjligheten att få bra priser per deltagare. Risken finns således att ett antal festligheter som varit mer slösaktiga mycket väl kan ha flugit under journalisternas radar.

Det borde vara standard att vid dylika skandaler alltid redovisa kostnadsbeloppen per capita och år. Dessutom bör föras en diskussion kring vilka nivåer som är rimliga för personalvårdande insatser av detta slag. Idag tycks det snarast vara antalet nollor i totalbeloppen, och bortgjordheten hos de överraskade intervjuoffren, som avgör skandalens tyngd.

En del i första halvan av This American Life avsnitt 578 ger någon form av förståelse för fenomenet Trump i USA, bl a genom att fokusera på förvåningen hos Trumps motståndare när avslöjanden som normalt sett borde leda till minskat stöd för en kandidat istället har ingen eller t o m omvänd effekt på stödet för Trump. När Trumps motståndare försöker göra en skandal av att han uttryckt sig nedsättande om kvinnor, hjälper de i själva verket Trump att få uppmärksamhet och stöd, efter som många av hans anhängare är relativt ointresserade av politik men tycker att Trumps olika uttalanden är tuffa.

En fundering: En liknande mekanism finns i Sverige rörande Sverigedemokraterna. Nyheter av typen

Aftonbladet kan i dag avslöja att en känd islamhatande bloggare inte bara umgicks med SD-toppar utan även arbetade åt partiet

lär knappast leda till minskat stöd för SD, snarare motsatsen.

2014: Jag, Cecilia Paulsson, Roland Paulsen m fl i OBS om basinkomst.

1 maj 2016: Jag, Katerin Mendez och Anne-Marie Pålsson i Filosofiska rummet om basinkomst.

I båda programmen intar jag mellanpositionen: Jag avvisar inte principen om en universell lägstanivå, men jag avvisar de flesta förespråkaes idé om vilka nivåer som är realistiska.

Mer om ämnet här (2006!), . (2010, med intressant kommentarstråd) här (2013),

samt slides till mitt föredrag p åABF förra våren, "Är det dags att införa basinkomst?"

Ur Svenska Dagbladet:

Resesajt: Ju mer du reser, desto mer litar du på andra människor

Forskare: man ska vara medveten om att tilliten troligen påverkar ens resande ... de som litar mer på folk i allmänhet också är mer benägna att resa

Rubriksättare: Resande får dig att lita mer på människor.

Aningen otippat handlar senaste Svd-krönikan om att handla begagnat.

Insikten att det finns en stark selektionseffekt i vilka saker från förr som fortfarande används, stärker dock slutsatsen att det är smart att köpa begagnat. På andrahandsmarknaden säljs saker i regel inte för att de slutat fungera. Desto vanligare är att den tidigare ägaren bytt smak, hobby, bostad eller storlek.

Här är en DN-artikel om fenomenet:

Second hand och vintage ökar stort i Sverige, till skillnad från i många andra länder där man fortfarande tycker att begagnade kläder är ett fattigdomsbevis

Jag noterade också att det verkar finnas en motvilja på att köpa begagnat som kan ta sig ganska lustiga uttryck i nätets diskussionsforum för familjeliv. Ett exempel:

Är intervjuad på portalen Arbetsmarknadsnytt.

Flera politiska och fackliga företrädare fruktar att lägre löner för nyanlända leder till att A- och B-lag skapas på den svenska arbetsmarknaden.

Mot detta invänder LOs Ulrika Vredin:

Detta tycks vara LOs standardsvar - jag har redan bemött det här (USA är ett av de länder där utrikesfödda jobbar mer än infödda) och här (jo, det finns relevant forskning i frågan, vilket bl a framgår av en LO-rapport (!)).