I dagens SVD skriver jag om reformer med hullingar och Anders Borgs senkomna insikter om alliansens misstag.
Slutklämmen:
när dammet lagt sig tyder mycket på att regeringen Bildt liberaliserade Sverige mer på tre år än vad Reinfeldts regeringar gjorde på åtta.
Detta påstående kan faktiskt stärkas med data. Kikar vi på Fraser-institutets index för ekonomisk frihet, ökade denna rejält mellan 1990 och 1995, men knappt alls under alliansen (även om data bara går tom 2012 än så länge, och årliga data saknas före år 2000. Intressant är även att all time high för ekonomisk frihet i Sverige kom 2003, efter 9 års socialdemokratiskt maktinnehav.
Anders Borgs frispråkiga efterklokhet på World Economic Forum är intressant läsning:
Cutting unemployment benefits from 80% to 75% of a claimant’s previous income can be implemented in the magic first 100 days in office. Implementing stricter work search requirements for the unemployed would require the buy-in of bureaucrats on the ground. Any reforms that require extensive and complex legislative work are more likely to get stuck at committee phase. Any measures that rely on a cultural change among staff are more likely to fail. Any reforms that rely on local government for implementation risk getting bogged down in local politics or simply failing. Any strategies based on the idea that unions and other interest group will be constructive are more likely to fail.
När det gäller forskning om politisk förändring finns mycket samlat i denna presentation av Lars Niklasson.
Mer bakgrund finns i boken Reform (red Erlingsson och Santesson).