Efter tips från Niclas Berggren upptäckte jag den här texten av Tyler Cowen, med rubriken: "A Profession With an Egalitarian Core". Budskapet är att nationalekonomins grundantaganden - alla individer har preferenser och alla dessa preferenser räknas i den samhällsekonomiska kalkylen - har ett radikalt jämlikhetsdrag:
Imagine that it is your professional duty to report a cost-benefit analysis of liberalizing immigration policy. You wouldn’t dream of producing a study that counted “men only" or “whites only," at least not without specific, clearly stated reasons for dividing the data.
So why report cost-benefit results only for United States citizens or residents, as is sometimes done in analyses of both international trade and migration? The nation-state is a good practical institution, but it does not provide the final moral delineation of which people count and which do not.
Någon kanske drar sig till minnes den här kommentarstråden kring i vilken utsträckning bidrag till invandrare är en samhällsekonomisk kostnad.
Cowen gör faktiskt samma poäng som jag avsåg göra då (bl a här):
The obvious but too-often-underemphasized reality is that immigration is a significant gain for most people who move to a new country.
Det perspektivet har knappast blivit mindre aktuellt sedan 2013.