Agneta Berge har skrivit flera läsvärda rapporter om sambandet mellan lägstalöner och sysselsättning, åt Handels (som
långversion och
kortversion) samt åt
LO. Jag gillar den långa versionen åt Handels eftersom den inleds med att kika på data i enkla punktdiagram. Totalt visas fyra punktdiagram där minimilöner korreleras med sysselsättning och arbetslöshet för ungdomar samt för hela befolkningen. Så här ser det exempelvis ut:
Minimilönebettet är lägstalönen (lagstiftad eller avtalad) relativt den genomsnittliga månadslön (heltid före skatt i service- och försäljningsyrken) år 2010. Länder med högre lägstalöner har alltså lägre ungdomsarbetslöshet.
Det är förvisso inget konstigt att facken vill lyfta fram den osäkerhet som finns i forskningen för att argumentera mot ett förslag de ogillar. Jag tycker inte heller att det är något fel att börja en forskningsgenomgång med att göra punktdiagram över de mönster vi faktiskt.
Det är dock inte självklart att punktdiagrammen ska visa korrelationen mellan ungdomsarbetslöshetens nivå och lägstalönerna. Skälet är att det sannolikt finns bakomliggande faktorer (exempelvis tillit, låg korruption eller det något svårkvantifierade begreppet state capacity) som gör att vissa länder har bättre fungerande arbetsmarknad i allmänhet och samtidigt högre lägstalöner (kanske på grund av facket i dessa länder lättare kan organisera sig). I så fall är sambandet i punktdiagrammet ovan spuriöst.
Ett enkelt sätt att korrigera för att arbetsmarknaden i allmänhet (oavsett vad det beror på) fungerar bättre i vissa länder är att använda kvoten mellan ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten i hela befolkningen som y-variabel. När detta arbetsmarknadsgap beräknats, visar det sig att ungdomsarbetslösheten är 2 eller 3 gånger så hög som befolkningsarbetslösheten i de flesta utvecklade länder, och att detta arbetsmarknadsgap är större i länder där minimilönen är högre.
Länder med höga lägstalöner har således inte högre arbetslöshet eller högre ungdomsarbetslöshet generellt sett, men de har större gap mellan ungdomar och vuxna på arbetsmarknaden.
Not: Figuren ovan bygger på Berges data över lägstalöner (för 2010) samt data över ungdomsarbetslöshet och befolkningsarbetslöshet från OECD (för 2009). Alla
data finns här.
I den längre versionen av rapporten är Berge är föredömligt tydlig med att korrelationen inte kan tolkas som ett orsakssamband, och i forskningsöversikten görs en rättvisande bild av forskningsläget, bland annat genom att hänvisa till Neumark och Wascher (2006):
Ungefär två tredjedelar av de 102 studier som Neumark och Wascher (2006) går igenom indikerar att höjd lägstalön ger negativ sysselsättningseffekt för lågproduktiva grupper eller grupper som direkt berörs av lägstalönen, medan resterande tredjedel påvisar positiv alternativt ingen effekt. [...] Neumark och Wascher pekar ut 33 av de 102 studierna som mer trovärdiga, om än inte alltid med statistiskt signifikanta resultat, varav sammantaget 28 studier indikerar att en höjd lägstalön ger en negativ sysselsättningseffekt för dessa riskgrupper.
I kortversionen av Berges rapport är intrycket inte längre lika nyanserat. Nu finns inte längre diskussionen om huruvida sambanden är kausala. Punktdiagrammen är ersatta av stapeldiagram som döljer variationen mellan länder, och de ursprungliga punktdiagrammen refereras på detta sätt:
Fyra enkla ekonometriska analyser av sambandet mellan minimilönebett och arbetslöshet respektive sysselsättningsgrad har genomförts och resultaten av dessa presenteras i original-versionen av rapporten. Inget av resultaten stödjer påståendet att en höjd lägstalön ger högre arbetslöshet och lägre sysselsättningsgrad, och att en sänkt lägstalön därför vore en bra åtgärd i Sverige (Berge, 2013).
De punktdiagram som var en motiverad inledning på en längre forskningsgenomgång hänvisas alltså nu till som "resultaten" rörande effekten av en höjd lägsta lön. Det är beklagligt, ty de säger inget om vad den troliga effekten av en sådan höjning i Sverige (eller något annat land) skulle vara.
Trots att många resonemang har fått strykas i kortversionen fanns det plats att lyfta in ett antal stora bilder på ungdomar (ofta med korslagda armar) och upplyfta sammanfattningar som tänjer rejält på tolkningen av forskningen. Ett exempel:
Den som läst hela Berges rapport vet alltså att det faktiskt finns en hel del forskning som ger stöd för den uppfattning som avfärdas, och i översiktsartikeln av Neumark och Wascher är det alltså det vanligaste resultatet att höjda lägstalöner har negativa sysselsättningseffekter.
Ett annat sätt att minimera problemet att utelämnade och svårmätbara bakgrundsvariabler snedvrider utfallen av enkla länderjämförelser är att bara studera detaljerade data inom ett land.
Per Skedinger gör exakt detta i ett nyligen
publicerat papper (Skedinger 2015). Eftersom landet i fråga är Sverige borde just dessa resultat vara särskilt intressanta i den svenska debatten. Skedinger visar att vissa blir av med jobbet när minimilönen ökar, men att andra grupper då får arbeta mer så att det totala antalet arbetade timmar inte ändras särskilt mycket:
Findings: The analysis suggests that separations increase as minimum wages increase and that substitution between worker groups in response to changes in minimum wages is important in retail. In general, though, hours do not change much as minimum wages increase.
Slutligen: Det är inte särskilt konstigt att det finns studier av lägstalöner som inte hittar några sysselsättningseffekter. Teoretiskt sett ska en minimilön inte ha någon effekt när den så låg att den inte är bindande (dvs när marknadslönen är högre än minimilönen). Ett annat fall är när det bara finns en arbetsköpare (monopson). Då bör en minimlön faktiskt ha en positiv effekt på sysselsättningen. En mer empirisk invändning är att det finns länder (eller delstater) där state capacity är så låg att minimilöner inte efterlevs och därför inte påverkar sysselsättningen. Inget av dessa fall ter sig relevant för Sveriges del (och i Skedingers artikel visas grafer över lönefördelningen som tydligt indikerar att de svenska lägstalönerna faktiskt är bindande).
Relaterat: Den här David Neumark, landar hans forskning alltid i marknadsvänliga slutsatser? Definitivt inte, enligt
denna artikel av Adam Ozimek.
Källor:
Neumark, David och William Wascher (2006), Minimum Wages and Employment: A Review of Evidence From the New Minimum Wage Research. NBER Working Paper No. 12663.
Skedinger, P. (2015). Employment effects of union-bargained minimum wages: Evidence from Sweden’s retail sector. International Journal of Manpower, 36, 694-710.
