Visar poster taggade migration:

Lite ny och gammal forskning om hur det går för utlandsfödda i etniska enklaver

Forskningen om hur det går för utlandsfödda som växer upp i etniska enklaver är spännande. Den ger inte någon entydig bild, men vissa mönster återkommer. I vissa avseenden går det sämre, men i andra avseenden går det bättre.
Här är några intressanta resultat från en studie av Emma Neuman:
The results show that second-generation immigrants raised in immigrant-dense neighbourhoods have a lower probability to continue to higher education, whereas, their earnings, unemployment and social assistance tendencies are unaffected. [...] Moreover, the social assistance and unemployment of non-Nordic second-generation immigrants appears to be negatively correlated with the neighbourhood share of co-ethnics and positively correlated with the neighbourhood proportion of other ethnic groups. Overall, we find that the results are very similar in the short- and long-run.
Nyligen kom också ett nytt wp av Özge Öner och Johan Klaesson med liknande resultat:
Using exogenously defined grid cells to delineate neighbourhoods we find robust empirical evidence that the employment rate of the respective immigrant group in the vicinity (as a measure of enclave quality) facilitates labour market integration of new immigrants.
The influence of the overall employment rate and the share of co-nationals in the neighbourhood tend to be positive, but less robust
Resultaten kommer från två specifika invandrargrupper:
We restrict our analysis to immigrants from the Balkans, arriving in Sweden in 1993 and 1994, and immigrants from the Middle East, arriving in 2005 and 2006
Resultaten ser ut så här: Sannolikheten att få det första jobbet är högre där fler i denna grupp är sysselsatta. Vissa tecken syns också på går bättre där det finns fler från samma invandrargrupp. Sysselsättningen i genomsnitt tycks inte spela någon roll.

Tidigare forskning (inte på svenska data) har haft svårt att hitta några negativa hälsoeffekter av etniska enklaver, och kanske t o m påvisat vissa positiva:
After controlling for confounding, enclave residence was associated with positive perception of general health with borderline significance (prevalence ratio = 1.06, 95% CI = 0.98, 1.15), but not with current smoking, hypertension, and diabetes. Ethnic enclave residence in urban areas may not produce a substantial impact on chronic health outcomes for Asian Americans beyond individual-level factors. [notera att detta dock är en ren observationsstudie]
Slutligen finns studien av Per-Anders Edin, Peter Fredriksson och Olof Åslund i QJE (på svenska data)
When sorting is taken into account, living in enclaves improves labor market outcomes for less skilled immigrants: the earnings gain associated with a standard deviation increase in ethnic concentration is 13 percent. Furthermore, the quality of the enclave seems to matter. Members of high-income ethnic groups gain more from living in an enclave than members of low-income ethnic groups.

Kultur sitter i länge, men är inte oföränderlig.

Emma Neuman gör intressant forskning om integration av invandrare. I artikeln "Source country culture and labor market assimilation of immigrant women in Sweden: evidence from longitudinal data" undersöks betydelsen av hemlandets kultur för kvinnors arbetsmarknadsdeltagande
Resultatet:
the labor force participation of immigrant women in Sweden is related to their source country culture, in the sense that women from countries where women's labor market participation is low (high) also have low (high) participation in the Swedish labor market. However, all immigrant women assimilate towards, but do not reach parity with, the participation rate of native women, and the difference between women from high- and low-participation countries diminishes with length of residence in Sweden
Generellt är jag nyfiken på kulturers persistens och föränderlighet, och detta resultat i likhet med många andra, tyder på att kultur är tämligen persistent men långt ifrån oföränderlig.

En utskälld reform som trots allt hade viss effekt

Den svenska etableringsreformen från 2010 beskrivs ofta som ett misslyckande, men faktum är att den utvärderats av forskare som hittade vissa tydliga effekter, i linje med reformens syfte:
From December 1, 2010 the reform transferred the responsibility for the integration of newly-arrived refugees from the municipalities to the government funded Public Employment Service through which those eligible should get establishment talks, individual plans and coaches. The Reform was motivated by concern over the low employment level and slow integration of refugees
Resultaten:
In the second year after program-start the Treatment group had about 5.7 percent higher probability of employment and in the third year about 7.5 percent higher. The effects on earnings were larger, about 20 percent higher earnings for the Treatment group after the second year and about 22 percent higher after the third year.
Källa: Pernilla Andersson Joona, Alma W. Lanninger, Marianne Sundström, 2016. Reforming the Integration of Refugees: The Swedish Experience. IZA DP No. 10307:

Ska offentlig sektor vara employer of last resort?

Arbetsförmedlingen har fått kritik för missvisande information om hur de lyckas med nyanlända:
[...] allt fler nyanlända ett arbete eller börjar studera. I år har omkring 44 procent av de nyanlända som deltagit i Arbetsförmedlingens etableringsprogram fått jobb eller börjat studera, vilket kan jämföras med 32 procent förra året.
Men bl a Anna Dahlberg på Expressen påpekar:
Andelen nyanlända som studerar eller som får ett jobb utan subventioner är lika liten som tidigare: 4 respektive 7 procent.
Av det working paper av Maria Cheung och Magnus Rödin som kom i somras framgår att detta inte är någon ny utveckling:
Cheung och Rödin skriver:
Resultaten visar en motsatt utveckling för arbete utan stöd och med stöd. Sannolikheten att individen har haft arbete utan stöd har blivit lägre för senare kohorter medan sannolikheten för arbete med stöd har blivit högre. Den positiva utvecklingen i det aggregerade utfallsmåttet kommer utav att den positiva utvecklingen för arbete med stöd överväger den negativa utvecklingen i arbete utan stöd. (sid. 16)
Stödformen som det rör sig om är de så kallade extratjänsterna, vilket tycks vara socialdemokratins variant av FAS 3:
De så kallade extratjänsterna är jobb för långtidsarbetslösa och nyanlända med full lön som betalas av staten. De lanserades som ett sätt att med riktiga jobb [sic!] fasa ut utvecklingsgarantins sista fas, sysselsättningsfasen.
Av informationsbladet om extratjänster (pdf) framgår att arbetsgivaren utöver hela lönen får ytterligare ersättning, precis som i Fas 3:
Nyligen ändrades dessutom reglerna för extratjänsterna:
Det innebär att det inte längre finns någon begränsning av vilka arbetsuppgifter den som har en extratjänst får utföra. Det går därmed att anställa personer inom alla verksamheter i kommunen/landstinget.
Det är inte något nytt att ersätta bidrag med lön från ett jobb i offentlig sektor. 2014 beskrevs den så kallade Boråsmodellen så här i SVTs lokalnyheter:
I Borås återinvesteras vinster från minskade socialbidrag i nya kommunala jobb. Färre blir arbetslösa och fler betalar skatt. Det kallas för Boråsmodellen.
I texten förklarar Dag Forsström, förvaltningschef på Arbetslivsförvaltningen i Borås mer exakt:
– Konceptet är att om man lever på försörjningsstöd så ser vi till att man blir inskriven på arbetsförmedlingen och omfattas av deras garantier. Sen samverkar vi intimt med AF och skapar kommunala anställningar för personerna och därigenom slipper de leva på bidrag, fortsätter han.
Nåväl, den stora frågan är ju om detta är en vettig strategi. Jag ser åtminstone fyra uppenbara och ett troligt problem med strategin att använda offentlig sektor som "employer of last resort":
  1. Det är svårt för offentlig sektor att både agera employer of last resort och att fokusera på kostnadseffektivitet och kvalitet i välfärdstjänsterna.
  2. Som alltid vid anställningsstöd: risk för undanträngningseffekter. Här är alltså stödet 100 procent (mer om man räknar ersättningen för handledningen) och alla arbetsuppgifter är tillåtna, så risken för undanträngning torde vara relativt stor. Här är en debattartikel av Susanna Svensson, långtidsarbetslös & bloggare, om risken för undanträngningseffekter.
  3. Det blir dyrt för skattebetalarna, både jämfört med försörjning genom försörjningsstöd men framför jämfört med vanliga jobb (även dessa skulle ha löner under nuvarande lägstanivåer enligt kollektivavtalen).
  4. Vi går miste om den potentiella samhällsekonomiska vinsten som skulle uppstå om relativlöner fick anpassa sig till det ökade arbetsutbudet. När nyanlända på detta sätt sugs upp i offentlig sektor minskar förändringstrycket på den stela svenska arbetsmarknaden ytterligare.
Det troliga problemet rör effekten för den enskildes välbefinnande: En extratjänst är kanske bättre än att bara leva på bidrag, men det torde vara avsevärt sämre än att försörja sig för egen maskin.

Uppdatering 10 januari 2019
Extratjänsternas konstruktion tycks leda till att kommunerna genom massanställningar av långtidsarbetslösa flyttar kostnaderna till staten. Ur en debattartikel av Svenskt Näringslivs Carina Centrén och Edward Hamilton i Expressen:
Ett reportage i Sydsvenskan berättar om hur Malmö Stad inför årets slut försökte rekrytera 500 långtidsarbetslösa för att få tillgång till pengarna. Det blev bara 283 personer, men det gick ändå så fort att många inte hade vare sig arbetsuppgifter eller arbetsplats. Mer än hundra personer sitter hemma, utan någon aktivitet men med full avtalsenlig lön betald av skattepengar.
I vilket syfte? Allt för att flytta kostnaderna från kommunens försörjningsstöd, till statens kistor.
Malmö stads mål var att 800 extratjänster skulle tillsättas under 2018. Det misslyckades trots slutspurten. [...] 128 nyanställda har ännu inte fått besöka någon arbetsplats, trots att de redan får lön finansierad av Arbetsförmedlingen. I ett okänt antal fall finns det inte heller någon arbetsplats att gå till. [...] Under väntetiden kommer de 128 nyanställda utan arbetsplats istället att få gå ett nytt introduktionsprogram, enligt Graziela Zibner.
– Det är för att de inte ska gå sysslolösa utan förberedas för sin anställningsplats.
Bland de 128 finns "en mindre del" som inte påbörjat sina anställningar på grund av sjukskrivningar eller föräldraledighet.
Sista pratminuset:
Malmö stad flyttar visserligen över kostnaderna på staten men det är bara en del av poängen, enligt Graziela Zibner.
– Det är också en fantastisk möjlighet för människor att komma ut på arbetsmarknaden, arbeta och få nya kontakter så att man kan söka jobb, säger hon.

Om migration och global ojämlikhet

Nyligen publicerades en intressant artikel i The Economic Journal. Författaren påpekar att global migration i de flesta fall minskar den globala ojämlikheten, men det gäller inte migrationen till de allra rikaste länderna, eftersom migranter till dessa länder får löner som i ett globalt perspektiv är mycket höga.
Abstract:
The Gulf Cooperation Council (GCC) countries accept massive numbers of migrants from poor countries and pay wages that dramatically improve over outside options but are meagre by the standards of natives. As such they do dramatically more per capita to reduce global inequality than do the ‘fortress welfare states’ of the Organisation for Economic Cooperation and Development (OECD) countries. If OECD countries were to imitate the GCC it would reduce global inequality by more than full equalisation within the OECD would. Such examples suggest a philosophically disturbing trade‐off between openness to global inequality‐reducing migration and internal equality.
Källa: Glen Weyl, E. 2018. “The Openness-Equality Trade-off in Global Redistribution." The Economic Journal 128(612): F1–36. http://doi.wiley.com/10.1111/ecoj.12469 (October 16, 2018).