Sedan min kritiska läsning av tre böcker av Roland Paulsen publicerades i Ekonomisk Debatt i våras, har det kommit en del nytt från Paulsen: Boken Arbetssamhället har kommit i ny upplaga, och tillsammans med Mats Alvesson och Yiannis Gabriel har Paulsen skrivit boken "Return to Meaning – A Social Science with Something to Say". Jag har inte läst någon av dessa, men noterar att Lars Magnusson skrivit om den förstnämnda i Respons nr 5. Paulsens bok recenseras tillsammans med den svenska översättningen av Ryan Avents "The wealth of humans" som på svenska fått heta "Stabilitetsillusionen".
Intressant nog är Magnussons kritik mycket lik den jag riktade mot förra upplagan av boken, och han tar i rejält.
Ur ingressen:
Ekonomijournalisten Ryan Avents bok fungerar utmärkt som introduktion till diskussionen om vilka effekter den digitala revolutionen får för ekonomin och tillgången på jobb. Han lutar åt att efterfrågan på arbetskraft kommer att minska. Sociologen Roland Paulsen är däremot tvärsäker på att det förhåller sig så, utan att föra fram några belägg för det, och han ser detta som en möjlighet att göra upp med "arbetssamhället". När det gäller hur ett arbetsbefriat samhälle ska organiseras leder Paulsen läsaren ut i utopins luftiga landskap.
En illustrativ passus:
Paulsen slutför aldrig diskussionen kring [...] grundläggande frågor. I "analysen" kastas man hit och dit mellan olika resonemang. Paulsen klipper av en längre utläggning för att kasta sig in i en annan. När man kokar ner denna pyttipanna av ofullständiga och i många fall motsägelsefulla begreppsmassor och citat från auktoriteter, återstår några få "påståenden" som Paulsen bygger sina uppfattningar på.
Magnusson konstaterar att Paulson är tvärsäker på att den moderna tekniken skapar ett överskott av arbetskraft (vilket Ryan Avent inte är) som gör att vi bara behöver arbeta några timmar om dagen, men "Paulsen framlägger hur som helst inga belägg för att det skulle vara så".
En annan kritik som även jag förde fram gäller Paulssons idé om att vissa behov är genuina medan andra är skapade:
Paulsen anser att det på ett meningsfullt sätt går att rangordna "behov" och karakterisera vissa som "genuina" och andra inte [...] men hittills har både samhällsvetare och politiker misslyckats med att göra sådana rangordningar. [...] Onekligen är faran med "överkonsumtion" en viktig fråga att diskutera vidare, men även här lämnar Paulsen oss i sticket och hoppar över till något annat.
Avslutningen:
Han slutar sin genomgång av olika vägar ut ur arbetssamhället med att hänvisa till rätten till "utopiska principer". Det är i detta luftiga landskap vi till sist hamnar.
