Visar poster taggade bocker:

Lars Magnusson om Roland Paulsen

Sedan min kritiska läsning av tre böcker av Roland Paulsen publicerades i Ekonomisk Debatt i våras, har det kommit en del nytt från Paulsen: Boken Arbetssamhället har kommit i ny upplaga, och tillsammans med Mats Alvesson och Yiannis Gabriel har Paulsen skrivit boken "Return to Meaning – A Social Science with Something to Say". Jag har inte läst någon av dessa, men noterar att Lars Magnusson skrivit om den förstnämnda i Respons nr 5. Paulsens bok recenseras tillsammans med den svenska översättningen av Ryan Avents "The wealth of humans" som på svenska fått heta "Stabilitetsillusionen".
Intressant nog är Magnussons kritik mycket lik den jag riktade mot förra upplagan av boken, och han tar i rejält.
Ur ingressen:
Ekonomijournalisten Ryan Avents bok fungerar utmärkt som introduktion till diskussionen om vilka effekter den digitala revolutionen får för ekonomin och tillgången på jobb. Han lutar åt att efterfrågan på arbetskraft kommer att minska. Sociologen Roland Paulsen är däremot tvärsäker på att det förhåller sig så, utan att föra fram några belägg för det, och han ser detta som en möjlighet att göra upp med "arbetssamhället". När det gäller hur ett arbetsbefriat samhälle ska organiseras leder Paulsen läsaren ut i utopins luftiga landskap.
En illustrativ passus:
Paulsen slutför aldrig diskussionen kring [...] grundläggande frågor. I "analysen" kastas man hit och dit mellan olika resonemang. Paulsen klipper av en längre utläggning för att kasta sig in i en annan. När man kokar ner denna pyttipanna av ofullständiga och i många fall motsägelsefulla begreppsmassor och citat från auktoriteter, återstår några få "påståenden" som Paulsen bygger sina uppfattningar på.
Magnusson konstaterar att Paulson är tvärsäker på att den moderna tekniken skapar ett överskott av arbetskraft (vilket Ryan Avent inte är) som gör att vi bara behöver arbeta några timmar om dagen, men "Paulsen framlägger hur som helst inga belägg för att det skulle vara så".
En annan kritik som även jag förde fram gäller Paulssons idé om att vissa behov är genuina medan andra är skapade:
Paulsen anser att det på ett meningsfullt sätt går att rangordna "behov" och karakterisera vissa som "genuina" och andra inte [...] men hittills har både samhällsvetare och politiker misslyckats med att göra sådana rangordningar. [...] Onekligen är faran med "överkonsumtion" en viktig fråga att diskutera vidare, men även här lämnar Paulsen oss i sticket och hoppar över till något annat.
Avslutningen:
Han slutar sin genomgång av olika vägar ut ur arbetssamhället med att hänvisa till rätten till "utopiska principer". Det är i detta luftiga landskap vi till sist hamnar.

Ett litet julpyssel: Vem har skrivit detta?

Ett litet julpyssel: Vem har skrivit detta?
Vi har decennier av avregleringar bakom oss och bostadsproblematiken har bara blivit värre [...] Marknaden kommer inte att lösa problemet; den är problemet.
SSU
En uppsatsstudent jag hade en gång
Forskare vid en "stark forskningsmiljö" finansierad av forskningsrådet Formas
Analys av utsagan:
Det kan förvisso diskuteras huruvida svensk bostadspolitik de senaste decennierna präglats av avregleringar, men oavsett detta kan man inte dra slutsatser av att notera att två trender sammanfaller. Man måste visa att bostadsproblematiken skulle ha varit mindre utan avregleringarna. Och för att dra slutsatsen att marknaden är problemet, måste man visa på ett annat system som skulle gett ett bättre utfall.


Svar: Alternativ 3. Detta står i Salonen, T (red) (2015), Nyttan med allmännyttan, Liber Förlag, Stockholm.
Läsning av Hans Linds recension i Ekonomisk Debatt rekommenderas!

Leif Lewins bok "Statsvetenskapens grunder" får kritik

Leif Lewins försök att samla statsvetenskapens grunder i en bok med just detta namn, reviderades förra året, och har nu granskats av Erik Moberg.
Moberg är inte helt nöjd med hur Lewin beskriver Public Choice-skolan:
Värt att kommentera är också Lewins behandling av den samhällsvetenskapliga teoriansats som ofta betecknas "public choice". Den enda författare han nämner i sammanhanget är James Buchanan, som han uppenbarligen inte har någon större respekt för. [...] töver detta dyker "public choice" upp hos Lewin även i andra sammanhang. Han skriver till exempel (sid. 14) att "[p]ublic choice och läran om ’den minimala staten’ … bildar den teoretiska kärnan i nyliberalismen, den högervind som blåste över världen under åttiotalet." Eller att (sid. 61) "… nyliberalismen blev beteckningen på den riktning som framträdde under 1980-talet med den minimala staten som ideal, privatisering som program och public choice-teorin som analysverktyg." Och vidare talar han om (sid. 72) "… en avkristnad tid, präglad av nyliberalism och public choice …".
Moberg är inte heller nöjd med Lewins behandling av spelteori, där delar av hans kritik är sådan att en redaktör kanske borde reagerat:
På ett ställe (sid. 25) talas till exempel om "spelteori" och om "ett arbete från slutet av andra världskriget", men vilket arbete det är fråga om framgår inte. Ser man till litteraturlistan, och beaktar "slutet av andra världskriget", så hittar man emellertid ett arbete som beskrivningen stämmer på, nämligen von Neumann & Morgenstern, Theory of Games and Economic Behavior. Om man istället beaktar innehållet i själva huvudtexten stämmer emellertid inte detta. Då aktualiseras istället Thomas Schelling, The Strategy of Conflict som också finns med i litteraturlistan, men bara där. I huvudtexten finns över huvud taget ingen hänvisning till Schelling. (Inom parentes kan kanske också nämnas att båda titlarna är felaktigt angivna i litteraturlistan. Schellings bok skall ha "The" i titeln, som här, och den andra boken skall inte ha det, vilken den dock har i litteraturlistan.) Och, för att fortsätta: på ett annat ställe (sid. 98) talas om de i ett visst sammanhang "ledande böckerna" utan att det på något som helst sätt framgår vilka dessa är. Och så där är det rakt igenom hela boken. Källhänvisningar i huvudtexten är undantag snarare än regel. Och även i de fall då det framgår vilken källan är saknas sidhänvisning. Det finns inte någonstans i hela boken någon hänvisning till en källas sida.
Jag börjar ana ett mönster, och mycket riktigt: Lewins bok säger inte ett pip om Anthony Downs enormt inflytelserika "An Economic Theory of Democracy" från 1957.
Mönstret är att de verk och teorier som knyter ihop statsvetenskap och nationalekonomi behandlas styvmoderligt, felaktigt eller inte alls av Lewin. Med tanke på att den internationella utvecklingen snarast är den motsatta - statvetenskap och politisk ekonomi växer samman alltmer - är detta en betydande nackdel med Lewins bok.

Om Irene Wennemos bok Det gemensamma

I senaste Ekonomisk Debatt skriver jag om Irene Wennemos bok "Det gemensamma". Jag är ganska positiv:
Wennemo är påläst. Boken är välskriven, detaljerad och generellt sett inte politisk på ett sätt som tynger framställningen. Visst kan man ana att Wennemo är positivt inställd till välfärdsstaten och kollektivavtalen. Det scenario där kollektivavtalens dominans minskar beskrivs exempelvis på ett ställe som en tänkbar konsekvens av att "fel väg väljs" (s 254). Det hindrar dock inte att boken är behagligt fri från tendenser till att beskriva historien på ett för socialdemokratin eller arbetarrörelsen fördelaktigt sätt. Om något är det tvärtom: På mer än ett ställe påpekas att olika delar av den svenska modellen ursprungligen kommer från liberala eller borgerliga regeringar. Det är nog nyttigt för både socialdemokratiska och borgerliga politiker att påminnas om.
...men inte helt okritisk:
Ska boken kritiseras på någon punkt måste det bli avsaknaden av röd tråd och tydligt huvudbudskap. Den låter sig inte summeras i några få tydliga teser, vare sig normativa eller deskriptiva. Samtidigt är det också behagligt att
läsa en bok som radar upp intressanta fakta utan att tala om för läsaren vilka slutsatser som ska dras. Boken kan därför rekommenderas till alla som är intresserade av den svenska välfärdsstaten.