36 kolumner i Svenska Dagbladet hann det bli innan jag valde att sluta. Här finns de samlade, och det är såklart kul att gå tillbaka och se vilka som står sig och vilka som redan ter sig märkta av tiden. Några funderingar kring texter som jag tycker står sig hyfsat:
- Svenska kommuner är en outsinlig källa till inspiration för ledarskribenter och kolumnister. Jag är själv kluven, ty det är svårt att vara politiker och ibland allt för lätt att göra sig lustig över politiken. Men det finns avarter som måste uppmärksammas. Svenska kommuner behöver INTE ha kontor i amerikanska delstater, vilket politiker i Luleå tycks tro. Ej heller behöver man spela in popsånger eller ge bort dammsugare.
- Filmen Äta, sova, dö tolkades av de flesta som en kritik av hårda tag mot arbetslösa. Jag såg en kritik av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. (Det ena utesluter ju inte det andra - filmen är sevärd!)
- Jag tror aldrig att jag varit krönikör någonstans utan att ha skrivit en text om pensioner och de oreanga kuverten. Så även denna gång, om att pensionsmyndigheten inte berättar hur viktig ekonomisk tillväxt är för din pension. En prognos är att jag kommer att skriva mer om detta i framtiden.
- Mest förtjust är jag nog i mina två texter om metadebatt. Efter att ha läst Jonathan Haidt var jag nedslagen av den forskning som visar att även intellektuella och högutbildade är dåliga usla på att ta till sig fakta ch rationella argument. Mer optimistisk var jag när jag konstaterade att det i allt större utsträckning är läsarna som avgör debattnivån framöver:
"Läsares klickande, delande och gillande i sociala medier spelar en allt större roll för vilka texter som läses och sprids. Således är det i allt högre utsträckning kritiska läsares förmåga att göra rimlighetsbedömningar och att skilja på sakförhållanden och normativa frågor som avgör nivån på samhällsdebatten. Dessutom vore det naturligtvis bra om rättelser av artiklar sprids och delas i lika stor utsträckning som artiklar med spektakulära men felaktiga uppgifter.
Är det en ouppnåelig utopi? Kanske. Men alternativet är en samhällsdebatt som domineras av välformulerade debattörer som förvisso är säkra på vad de tycker, men som inte har lika bra koll på hur verkligheten faktiskt ser ut. Så vill vi väl inte ha det?"
Fortsättning följer!
