Visar poster taggade statistik:

Vill vi veta inkomstutvecklingen för människor eller bara för deciler?

Bilden nedan visar inkomstutvecklingen i Sverige under perioden 1991 till 2013. Bilder som denna visas ofta när tillväxtens fördelning ska illustreras.
(Grafen gjord utifrån dessa SCB-data)
Det brukar sägas att decilgrupp 1, dvs de 10 procent av befolkningen med lägst inkomster, förvisso har fått det bättre, men att mycket större ökningar tillfallit medelklassen och störst ökning har de 10 procent rikaste fått.
Jag brukar - om jag ges möjlighet - påpeka att detta är missvisande. Det är nämligen mycket få av dem som tillhörde den lägsta decilen i början av perioden (i detta fall 1991) som är kvar där i slutet (här 2013). På motsvarande sätt är det otroligt att alla som tjänade bäst 1991 ligger kvar i toppen 2014.
Poängen är enkel: Vill vi veta hur människors inkomster utvecklas, måste vi ta fram statistik över människors inkomster (och inte för statistiska grupper vars sammansättning ändras över tiden).
Mitt möjligen mest pedagogiska framställning av detta budskap kablades faktiskt ut i public service TV som även hjälpte mig illustrera det hela med en youtube-film (2 272 visningar!).
Likväl upplever jag att genomslaget varit begränsat. (Och för att vara tydlig: Jag menar inte att en forskare ska räkna ut detta en gång, utan att SCB ska rapportera detta lika regelbundet som man räknar ut Ginikoefficienten med tre decimaler - och lite händer faktiskt!)
MEN: Via Smedjan och Emanuel Örtengren ser jag nu att ekonomen David Splinter för USA under perioden 1980-2014 har visat hur annorlunda utvecklingen ser ut när man följer faktiska människors inkomstutveckling.
Cross-section mönstret i USA ser ut ungefär som det svenska, med skillnaden att det ser ut om de enda som fått ökade inkomster i USA är de rikaste. Orsakerna till den påstådda inkomststagnationen för USAs medelklass har diskuterats MYCKET, men som framgår av grafen nedan ser fördelningen helt annorlunda ut när man följer individer.
Kommentar
Den alterte läsaren kanske noterar att statistik som följer individer så gott som alltid kommer att visa störst procentuella inkomstökningar för dem som har lägst inkomster. Många med låga inkomster är ju unga som med tiden blir mer produktiva och får högre lön. Det stämmer: När man följer inkomstutvecklingen över längre tidsperioder är världen så djäklig att de flesta får det avsevärt bättre, och störst relativa ökningar får låginkomsttagare.
Samtidigt bör noteras att figurer som bygger på gruppjämförelser nästan alltid kommer att visa att inkomstutvecklingen är sämst för den grupp som är längst ned, eftersom denna ständigt fylls på av nya ungdomar och ofta även av invandrare.
Riktigt illa ser det ut för länder som tar emot många flyktinginvandrare med låg produktivitet som initialt får låga inkomster och därmed drar ned genomsnittet för decil 1. Om det senare går bättre för invandrarna riskerar detta göra att klyftorna ökar ännu mer, även om det skulle vara så att allas inkomster faktiskt ökar.

Andel försörjda av olika bidrag 1970-2017

Serien "Antalet helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag" är intressant att följa. SCBs statistik har dock ett brott 1990, som dock inte inte att jämförelser över tid är intressanta.
Så här såg det ut 1970-2014 (detta är versionen som finns i senaste utgåvan av min bok Den kapitalistiska välfärdsstaten).
Så här ser den senaste statistiken från SCB ut:
Trenden från 1970 till 1990-talskrisens bottenår 1993 var onekligen problematisk. Det är värt att påminna om att det då rådde bred samsyn kring att trenden måste brytas genom att göra arbete mer lönsamt relativt de olika ersättningarna. Det är värt att påminna om detta eftersom som det stundom antyds att ersättningarna sänktes enbart av ideologiska skäl.
Efter 1990-talskrisen har emellertid utvecklingen vänt. Värt att notera är dock att arbetsmarknadsåtgärderna åter expanderat och därmed "döljer" en del av arbetslösheten. Det kan nog vara bra givet att åtgärderna är produktiva och meningsfulla, men det onekligen kan diskuteras om så är fallet...

Hur utvecklas socialt kapital i världen som helhet?

Socialt kapital brukar delas upp i bridging och bonding och anses säga något om graden av sammanhållning och tillit i ett samhälle. Själv har jag alltid varit skeptisk till att mäta socialt kapital genom att blanda frågor om allt möjligt intressant i ett enda mått - men så sker likväl ganska ofta. Icke desto mindre är det spännande att fundera på hur socialt kapital utvecklas över tiden i olika länder och i världen som helhet.
I Legatuminstitutets prosperity-index mäts socialt kapital med frågor om följande:
perceived level of opportunity to make friends, ability to count on family/friends for help, frequency of helping strangers, frequency of giving informal financial help, perceived level of respect, frequency of donations to charity, frequency of volunteering, frequency of voicing opinion to a public official, voter turnout confidence in local police force
Intressant nog är det bara i nordamerika som trenden för socialt kapital varit tydligt negativ de senaste 10 åren, och den stigande trenden är starkast i de länder där nivån varit lägst.
Källa och ytterligare info: Legatum institute

Några mått på tilllit, nöjdhet och förtroende i Sverige

Nedan följer ett urval av indikatorer från SOM-institutets mätningar i rapporten svenska trender. Tanken är att på ett ställe samla vad vi faktiskt vet om exempelvis huruvida svenskar inte längre litar på massmedia, varandra eller forskare.
I de allra flesta fall visar det sig att de många svepande påståenden som ofta görs på debatt- och kultursidor om att tilliten minskar, demokratin förfaller och att allt färre lyssnar på forskare helt saknar stöd i data.
Det betyder inte att allt är frid och fröjd, och det finns en hel del intressant variation över tiden för den som tittar noga på kurvorna - döm själv!

Inget ökat missnöje med demokratin




Ökat politiskt intresse, fler har diskuterat politik - men färre är med i partier




Fler oroar sig för ökad främlingsfientlighet än för ökat antal flyktingar




Färre oroar sig för ekonomisk kris och arbetslöshet




Allt fler är mycket nöjda med livet




Fortsatt hög tillit till människor i allmänhet





Fortsatt högt förtroende för forskare och rikspolitiker - viss minskning för poliser




Kraftigt minskar förtroende för sjukvården - för 20 år sedan




Vad förklarar dippen runt 2002-2003?




Ökat förtroende för EU-institutioner, men FN är ändå FN




Förtroende för regering och riksdag var länge i en positiv trend. Den har nu brutits.





Kolumn i Dagens Nyheter om McKinsey-rapporten Poorer than their parents

Ny kolumn i Dagens Nyheter om den ofta åberopade McKinsey-rapporten Poorer than their parents. Problemet med denna rapport är att den tycks vara skriven i syfte att bli missförstådd av någon som vet hur man med korrekta formuleringar ger läsaren ett helt felaktigt intryck.
Titeln är synnerligen suggestiv: Finns det något tydligare tecken på att ett lands ekonomi gått i baklås än att en hel generation växer upp och finner sig vara fattigare än sina föräldrar? Men ingenstans i rapporten visas att detta är ett faktum, det som sägs är att det finns en risk att så blir fallet. Det lurigaste med rapporten är emellertid att den faktiskt inte handlar om hur individers eller hushålls inkomster har utvecklats. Den handlar om befolkningssegment. Det är ingen semantisk fråga. Inkomsterna för en grupp, exempelvis unga mellan 16 och 24 år, kan stagnera eller till och med falla även om alla individer i gruppen får ökade inkomster. Skälet är att gruppens sammansättning förändras. De som fyller 25 år lämnar gruppen, som istället fylls på med nya 16-åringar.
Resultaten i rapporten återges i regel mer eller mindre alarmistiskt. SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström skriver
McKinsey-rapporten "Poorer than your parents" innehåller chockerande siffror som att 60-70 procent av alla britter är fattigare än sina föräldrar.
Jag har letat länge i rapporten efter dessa siffror, och min bästa gissning är att Bjerström fått syn på följande diagram, där siffrorna 60 och 70 procent förekommer för just Storbritannien:
Detta diagram visar dock inte alls vad Bjerström påstår. Det visar att 60 procent av brittiska hushåll befann sig i inkomstsegment som under perioden 2005-2014 hade ingen eller negativ inkomstutveckling mellan dessa år (räknat på disponibel inkomst, dvs inklusive effekten av skatter och bidrag). Bjerströms feltolkning är nog den grövsta jag hittat, men många andra feltolkar. Så här står det exempelvis hos World Economic Forum:
Poorer than their parents. What's gone wrong for this generation? [...] A report by the McKinsey [...] found that between 2005 and 2014, the real income of up to 70% of households in advanced economies flattened or fell.
Formuleringen "Poorer than their parents. What's gone wrong for this generation?" visar att man tar det som ett visat faktum att en generation blivit (eller kommer att bli) fattigare än sina föräldrar, men McKinsey rapporten gör alltså ingen generationsanalys. Mening två visar att man inte förstått att analysen bygger på inkomstsegment. Det faktum att 70% av hushållen befinner sig i inkomstsegment med stagnerande genomsnittlig inkomst betyder alltså INTE att 70% av hushållen har stagnerande inkomster.
Ett tredje exempel på feltolkning illustrerar vilken typ av analys som felaktigt bekräftas finns på http://www.alt-right.se/2016/10/17/fattigare-an-vara-foraldrar/
Tidigare i somras publicerade McKinsey en rapport som bekräftade vad de flesta av oss nog redan insett: Vi kommer att få det sämre än våra föräldrar. Om vi inte redan har det så.
Nog med missförstånd. Vad betyder det som faktiskt visas i rapporten? Det är tyvärr synnerligen svårtolkat, just eftersom analysen bygger på inkomstsegment. Det hade onekligen varit intressant att undersöka den fråga som de flesta tycks tro att författarna undersökt, men då hade man behövt följa individer eller hushåll över åtminstone två generationer. På ett ställe förtydligar rapportförfattarna att de inte studerat hur individer har det - men lägger omedelbart till en mening som förvirrar:
We did not conduct a longitudinal study to examine intergenerational changes in income level or social mobility. The numbers of people or households that we report are thus based on income or population segments rather than on individuals. Nonetheless, the overall trend is striking, given the hundreds of millions of people in segments with flat or falling income.
Notera dock att alla diagram och figurer i rapporten är helt korrekt etiketterade - exempelvis så här:
Till sist, lite information om den brittiska ekonomin. Den som använder McKinsey-rapporten för att hävda att den knackiga ekonomin förklarar Brexit, bör nog också kika på de vanliga indikatorerna, som utvecklats bra. Som framgår av figuren nedan är den av McKinsey studerade tidsperioden förmodligen den enda 10årsperiod då inkomsterna inte växt, vilket alltså beror på finanskrisen.
Inkomstklyftorna ökar inte, och 90/10 kvoten är faktiskt fallande:
Arbetslösheten i Storbritannien är nu den lägsta sedan 1975 (!) och sysselsättningen högsta som någonsin mätts.