Berghs betraktelser

Min senaste DN-kolumn genererade oväntat mycket positiv feedback. Tre kommentarer kan göras maa frågor/feedback som jag fått:

1. Varför nämner jag just m, kd och sd?

Svar: De är konservativa partier som gör en poäng av att värna svensk kultur, vilket gör deras beteende intressant/ironiskt. Men kultur är naturligtvis en funktion av allas agerande, och skulden ligger inte bara hos dessa.

2. Är samsyn och konsensus alltid något positivt?

Svar: Nej. Men att kunna kompromissa utifrån tydliga och stora åsiktsskillnader (vilket ofta varit fallet i svensk politik) är något annat än åsiktskorridorer, konflikträdsla och tävlan om att vara mest upprörd över sådant som alla ogillar.

3. Vad tycker m om texten?

Svar: Ingen aning. Men flera har hört av sig med uppskattning och berättat att det finns personer inom partiet som inte gillar dess agerande rörande exvis misstroendevotum och friare hyressättning i nyproduktion.

Det var det hela. Vill någon ha mer gnäll om att det var bättre förr, kan jag (helt oironiskt) rekommendera Torbjörn Elenskys fundering kring kultursidornas förfall i Respons.

Ett enkelt och illustrativt sätt att jämföra skatt på arbete för låginkomsttagare i olika länder är att gå till OECDs Taxing Wages och ändra hushållstypen till "Single person at 67% of average earnings, without child". Vi får då se den totala skattekilen (oavsett hur den fördelar sig mellan inkomstskatter och arbetsgivaravgifter, och med beaktande av olika avdrag, såsom det svenska jobbskatteavdraget. Jag föredrar att välja ett barnlöst ensamhushåll för att jämförelsen inte ska störas av familjepolitik, då många länder ger skattereduktion istället för barnbidrag.

År 2000 låg Sverige 3e högst i denna jämförelse, efter Belgien och Ungern. Sedan dess har vi haft Perssons skattereduktion för egenavgifter och Reinfeldts jobbskatteavdrag och är inte längre lika extrema. Allt jämt är dock skatten för låginkomsttagare högre i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, och skillnaden gentemot OECD-snittet är ungefär 10 procentenheter.

Krönika i Tidningen Näringslivet:

Historiskt sett kan hävdas att såväl kontoret som fabriken är strukturer vars uppgång sammanfaller med industrialiseringen. Hemarbete var normen i jordbrukssamhället, men också inom många hantverksyrken innan ångmaskiner, elmotorer och löpande band radikalt förändrade arbetslivet. Även intellektuella, forskare och författare satt ofta bokstavligt talat på sin kammare och skrev. Nu är många tillbaks exakt där. Var kontorsarbetsplatsen bara en historisk parentes?

Survey data från 2002 analyseras i denna publikation:

Lennart G Svensson & Ylva Ulfsdotter Eriksson (2009). Yrkesstatus. En sociologisk studie av hur yrken uppfattas och värderas.

Frågan som ställts är:

"Ange för varje yrke hur det värderas i samhället vad gäller status"

med svar på en skala från 1 (lägsta möjliga status) till 9 (högsta möjliga status).

Topp-5:

Botten-5:

Servitör/servitris hamnar på 90e plats (medelvärde 2,94)

Per Nordenstam, vd på Sobona som är de kommunala företagens arbets­givar­organisation, skrev ett svar med anledning av vår debattartikel och SNS-rapport om kommunala bolag.

Ur ingressen:

De största vinsterna med att driva kommunala bolag är inte lägre skatt eller ett bättre näringslivs­klimat utan snarare en långsiktigt hållbar leverans av samhälls­nyttiga tjänster.

Ur vårt svar:

Vi har i SNS-rapporten "Kommunala bolag: Fler nackdelar än fördelar?" visat att kommuner med fler bolag inte har bättre företags­klimat eller kommun­invånare som är mer nöjda med den kommunala verksamheten. Däremot har de högre skatt och högre uppfattad korruption. Detta är inte teser, det är forsknings­resultat.

Nordenstam säger heller inte emot, men hävdar att kommunala bolag ofta "är en motor för det lokala och regionala närings­livet" och ger en "långsiktigt hållbar leverans av samhälls­nyttiga tjänster". Det är möjligt. Vi noterar dock att dessa påståenden inte är särskilt precist formulerade. Nordenstam redovisar heller inget stöd för att de stämmer.