Berghs betraktelser

Visar poster taggade arbete:

Paneldebatt efter "Välkommen till Prekariatet"

Permalänk

På söndag (10 maj) kan man i anslutning till den satiriska allkonstföreställningen "Välkommen till Prekariatet" ta del av följande på kulturhuset i Stockholm:

Debatt: Linjen - arbete eller fritid?

Efter föreställningen söndag 10 maj är det en debatt i huset - grundfrågan är: Behöver vi jobba, och i så fall hur mycket? Medverkande:
Lena Andersson, författare och kolumnist i DN
Roland Paulsen, doktor i sociologi och författare
Andreas Bergh, nationalekonom och debattör
Elise Karlsson, författare aktuell med boken "Linjen"
Jag har dryftat frågan med Roland Paulsen tidigare - senast för teknologstudenter i Lund - och mitt enkla svar är att vi behöver jobba för att kunna få arbetsproducerat materiellt välstånd. Hur mycket vi behöver jobba beror på hur mycket av den varan vi vill ha, och på hur mycket fritid vi vill offra för att få det. Vi jobbar mindre nu än förr, men Roland tycks mena att vi borde jobba ännu mindre (jag har inte blivit klok på exakt hur mycket mindre). Min åsikt är att detta tycks variera från person till person, och att det därför är klokt att underlätta för människor att välja en mix de trivs med.

Personligen tycker jag inte att detta är en särskilt kontroversiell åsikt, men det brukar bli diskussion ändå...
,

Varför sådant liv om foodtrucks i Malmö?

Permalänk

I sydsvenskan skriver Pernilla Elmquist om debatten kring matbilar i Malmö. Följande framkommer:
  • Tillstånd förutsätter en matbil för minst en halv miljon
  • restaurangkök krävs (10 000)
  • Tillstånd kostar 48 000
  • Maten som säljs ska vara företrädesvis ekologisk och närodlad
  • Försäljning får pågå i tre timmar på platser godkända av gatukontoret.
  • I kommunens regelverk som skickats ut till matbilsinnehavarna påpekas att de inte bör "ha pornografiska bilder på våra truckar" eller "saker som sticker ut och kan skada folk"
Medan svenskar glatt köper spännande mat från ombyggda husvagnar när de är utomlands, tycks det alltså dröja innan vi får ett liknande utbud på hemmaplan. Varför gör Malmös beslutsfattare på detta vis?

Det mest sannolika svaret är oförstånd i kombination med missriktad välvilja. Hur skulle det se ut om folk fick ställa upp matbilar hur som helst och när som helst? Hur garanteras kvaliteten om kommunen inte kräver ett godkänt restaurangkök? Och varför inte passa på att för en gångs skull vara konkret i vad det innebär att uppmuntra närodlat?

Alla dessa detaljregleringar kokar ner till en misstro mot människor och marknader. Trots att svenskarna kännetecknas av en internationellt sett ovanligt hög tillit till politik och offentligt beslutsfattande, tycks åtminstone de styrande Malmöpolitikerna sakna motsvarande tillit till medborgarna. Om beslutsfattarna hade vågat lita på näringsidkarnas omdöme, i kombination med fri konkurrens, hade de inte behövt låtsas vara allvetande rörande vad som ska säljas, när och hur.

En högst trolig konsekvens av de höga avgifterna i kombination med kraven på närodlat och ekologiskt är att antalet arbetstillfällen i denna sektor blir färre än de skulle kunnat bli, och att de jobb som ändå skapas tillfaller de etablerade och resursstarka som sannolikt redan jobbar i restaurangbranschen. Med en mer tillåtande hållning hade matvagnar kunnat innebära en möjlighet till egen försörjning för den som saknar arbetslivserfarenhet eller perfekta språkunskaper. Kunskap om utländsk mat skulle rentav kunna vara en konkurrensfördel.

Debatten om matvagnar är en nyttig symboldebatt. Självklart kan matvagnar inte mer än marginellt påverka arbetslösheten bland utlandsfödda och ungdomar i Malmö. Men det är förmodigen inte bara när det gäller matvagnar som Malmös beslutsfattare är ovilliga att låta fri konkurrens forma staden.
Uppdatering:
Thomas påpekade för mig att Malmö har en sedan länge inarbetad hållning i dylika frågor: Den här artikeln från 2005 är sanslös:
Först röjde gatukontoret bort alla matvagnar från gågatan, Gustav Adolfs torg och alla parker i Malmö.
Sedan har kommunen skärpt sina krav, och i många fall höjt avgifterna.
Och nu är falafelvagnen utrotningshotad, eftersom gatukontoret har infört ett totalstopp för nya matvagnar.
Uppdatering 2:
En omsvängning mot en liberalare linje:
Under en försöksperiod på ett år halveras avgiften för tillstånd till matbilar. Kravlistan har krympts rejält. [...] Enligt gatukontoret har 38 matentreprenörer anmält intresse för att rulla ut och servera.
Uppdatering 3: I Stockholm går trenden åt andra hållet. Avgiften höjs från 12 000 kronor per år till 30 000 kronor per år, och den styrande majoriteten vill inte lita på marknaden rörande antal och öppettider.


,

I kunskapskanalen och LUM

Permalänk

I höstas intervjuades jag av Bengt Westerberg (!) i serien En bok, en författare. Intervjun kan nu ses på nätet. De jobbar mycket med närbilder...
I senaste Lunds universitet meddelar (LUM) finns en intervju med tre forskare som syns i debatten: Jag själv, Roland Paulsen och Inger Enkvist.

Intervjun med Roland är intressant på många sätt. Bl a finns följande:
De senaste fyrtio åren har produktiviteten ökat kraftigt i Sverige och vinsterna rakat i höjden. Trots det låg reallönerna stilla 1976–1996 och inte förrän i mitten av nittio-talet började de stiga något.
Det är korrekt. Det är dock intressant att fundera på vad de dåliga reallönerna berodde på. Nominellt sett ökade lönerna ju enormt under denna period, men det mesta åts alltså upp av inflation.

Under perioden devalverade Sverige 5 gånger, vilket sänkte värdet på kronan kraftigt. I praktiken var detta en omfördelning från konkurrenskraftiga delar av näringslivet till sektorer som varvs- och fordonsindustrin, som hade stora problem.
,
← Nyare

Låna gärna idéer och texter. Ange gärna källa.


Tema: Binary (mod) från Fabthemes | Bloggplattform: Postach.io

Bergh

Bergh

Bergh betraktelser - kanske Sveriges äldsta nationalekonomiblogg?

Senaste

Taggar