Visar poster taggade migration:

Invandring och ekonomisk tillväxt: Genomgång av ny studie

I Oxford Economic Papers publicerades nyligen en studie av en intressant fråga: Hur påverkas ekonomisk tillväxt av invandring?
Pappret: Boubtane, Ekrame, Jean-Christophe Dumont, and Christophe Rault. 2016. "Immigration and economic growth in the OECD countries 1986–2006." Oxford Economic Papers 68:340-360. Wp-version här.
Här följer resultatet av min första genomgång av pappret:
Effekten av migration på kort och långsiktig ekonomisk tillväxt har enligt författarna inte studerats vetenskapligt tidigare. För att hantera endogenitet används tyvärr den allt annat än transparenta system-gmm, dock med tillägget att "we carefully follow some of the recommendations of Roodman (2009) and Bazzi and Clement (2013), introducing both internal and external instruments in our estimation".
Deras data:
unique data set on net migration that includes data on country of birth and skill level from various data sources for 22 OECD countries for 1986–2006. Moreover, specific attention is devoted to producing robust measures of the educational attainment of recent
immigrants, as well as of native-born expatriates who return to their home countries
Teoretiskt utgår pappret från Solow-modellen, men författarna verkar inte helt förtjusta i den tvångströja den innebär. Ekvationsexercisen avslutas talande:
The fact that migration has a positive impact on GDP per worker if and only if its contribution to human capital accumulation more than compensates for the effect on capital dilution is a direct consequence of the augmented Solow-Swan theoretical framework. This would not have necessarily been the case in an endogenous growth framework or in a framework that considers the imperfect substitution of natives and immigrants in production
Det externa instrument som författarna kryddar sin GMM-gryta med kanske inte är det mest övertygande:
the stock of high-skilled immigrants already residing in a country from Brücker et al. (2013) is used as an instrument for the inflows of highly-skilled immigrants.
Å andra sidan är frågan som studeras sådan att tecknet på korrelationen (mellan invandring och ekonomisk tillväxt) är minst lika intressant som den i någon bemärkelse kausala effekten: Invandring är ju inte något vi kan ordinera likt mediciner, motion eller skattereformer.
Resultaten summerar de så här (s. 354, jag har gjort om brödtext till punktlista):
  • in the short-run, taking into account the skill composition of foreign-born migrants, a 50% increase in the net migration rate of foreign-born migrants would increase GDP per worker by three-tenths of a percentage-point per year.
  • The long-run effect of foreign-born migration on GDP per worker is, on average, 2% per year.
  • adopting more selective migration policies [wrt to education] has a systematically positive impact on GDP per worker
Vad finns inte med i studien? I sista avsnitt diskuteras mekanismer som utelämnas om man bara tänker på migration utifrån Solow-modellen: Dessa är
  • migration changes the domestic age structure of host countries because migrants tend to be concentrated in more active age groups compared to natives, thereby reducing dependency ratios.
  • There is also some evidence that immigrants tend to be complementary to natives, as they may allow some native workers to devote time to more productive jobs.
  • Further, immigrants may bring some assets with them, thereby contributing to physical capital accumulation in the host country.
  • Moreover, skilled immigrants may contribute to research and boost innovation and technological progress.
Detta styrker mig i min uppfattning att pappret hade vunnit på en annan teoretisk modell, eller ännu hellre en mer utvecklad empirisk analys där GMM kompletterats med vanlig OLS.
Slutklämmen instämmer jag dock i:
our results provide evidence that one should not expect large gains (or significant loses [sic!]) in terms of productivity from migration.

Blir välfärdsstaten mindre av ökad etnisk heterogenitet?

På Ekonomistas har Johanna Möllerström skrivit ett intressant inlägg om etnisk heterogenitet och välfärdsstatens storlek, och fått några intressanta kommentarer av Rodney Edvinson, mannen bakom http://www.historia.se/
Jag postade nyss följande kommentar angående Rodneys invändningar:
Jag har aldrig uppfattat måtten på etnisk heterogenitet som särskilt problematiska, tvärtom dyker upp ganska ofta som kontrollvariabler i regressioner just för att en hel del tyder på att detta potentiellt spelar roll för ganska många samband som studeras både av ekonomer och statsvetare.
Invändning 2-4 ligger det mer i. Det finns en diskussion kring hur robusta dessa samband är, och jag tror i likhet med Palme att jämförelsen utvecklingen i Sverige och Danmark har andra förklaringar. Tesen testas ju f ö i detta nu: Jag spår ökade skatter framöver i Sverige, trots högre etnisk heterogenitet än på länge.
Min huvudpoäng är dock följande: Diskussionen för som om välfärdsstaten tar från rika och ger till fattiga, och tanken är då att rikas acceptans för detta minskar när det fattiga är mer annorlunda till hudfärg, religion och liknande karakteristika.
En stor välfärdsstat som den svenska ägnar sig emellertid mestadels åt att ta från alla vid ett tillfälle i livet, och ge till alla vid andra tillfällen i livet. Det finns flera försök att skatta hur mycket av den svenska välfärdsstaten som är intra-individuell och inter-individuell omfördelning, men alla studier jag sett (en gjorde jag själv, för länge sedan) tyder på att intra-individuell omfördelning dominerar.
Som exempel kan nämnas det svenska pensionssystemet, vår i särklass största transferering, som till stora delar är en ren livscykelomfördelning, med viss omfördelning från män till kvinnor (pga skillnader i livslängd) och viss vertikal inkomstomfördelning (pga sk. tak och golv i systemet). Dessutom krävs 40 års boende i Sverige för full garantipension (golvet i systemet). Jag har således svårt att se hur ökad etnisk heterogenitet skulle minska stödet för det svenska pensionssystemet.
Däremot är situationen annorlunda för försörjningsstödet (tidigare socialbidrag). Här har mer än hälften av mottagarhushållen under lång tid haft utländsk bakgrund, och samtidigt har stödet som andel av BNP minskat kraftigt (då det skyddar en viss köpkraft, snarare än inkomst relativt löneutvecklingen). Jag tror inte att de teorier Johanna redogör för kan avfärdas som förklaring till detta mönster.

Ur Långtidsutredningen 2015 (s 13)

Drygt 35 procent av de utrikes födda [i Sverige] uppvisar otillräckliga färdigheter inom både läsning och räkning, medan denna siffra för de inrikes födda är ca 5 procent. Enligt utredningens analys av PIAAC-data avseende räkning verkar detta i genomsnitt gälla även högutbildade personer från vanliga invandringsregioner i Mellanöstern och Afrika, vilkas resultat i genomsnitt var lägre än genomsnittsresultaten för lågutbildade inrikes födda och i nivå med lågutbildade från Nordamerika och Västeuropa.
samt på sid 12:
Ett mycket viktigt och positivt resultat från PIAAC undersökningen är att det inte finns några signifikanta skillnader mellan utrikes och inrikes födda när det gäller att ha ett arbete, om hänsyn tas till nivån på individens färdigheter.
PIAAC-undersökningen (Programme for the International Assessment of Adult Competencies) görs av OECD för att mäta vuxnas grundfärdigheter i läsning, räkning och IKT.

Skulle fler enkla jobb med lägre löner skapa ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden?

Är intervjuad på portalen Arbetsmarknadsnytt.
Flera politiska och fackliga företrädare fruktar att lägre löner för nyanlända leder till att A- och B-lag skapas på den svenska arbetsmarknaden.
– Det kan man möjligen hävda. Men jag skulle hävda att vi i nuläget har A-, B- och C-lag. A-laget består av personer med fast anställning och kollektivavtal, B-laget av timvikarier och C-laget av nyanlända som inte har en chans att få in en fot på arbetsmarknaden. Det måste vara bättre att fler får jobb än att personer står utanför arbetsmarknaden, säger Andreas Bergh.
Mot detta invänder LOs Ulrika Vredin:
Ulrika Vedin, LO-utredare, har menat att ingen forskning ger stöd åt att sänka lägsta-löner ger fler jobb till nyanlända och refererar till USA, där man har låga minimilöner och samtidigt stora skillnader mellan infödda och utrikesfödda.
Detta tycks vara LOs standardsvar - jag har redan bemött det här (USA är ett av de länder där utrikesfödda jobbar mer än infödda) och här (jo, det finns relevant forskning i frågan, vilket bl a framgår av en LO-rapport (!)).